lördag, februari 24, 2007

Ett bättre system kan se ut så här

Idag presenteras socialförsäkringsutredningens avslutande rapport på DN Debatt. Det är helt klart så att dagens system inte är någon optimal lösning, och den kommer inte heller att bli det när man eventuellt gör medlemskap i en a-kassa obligatoriskt. I dagens system pressas alla yrkesgrupper in i samma system, där politiker har bestämt alla villkor. Det är inte förvånande att många fackförbund erbjuder, eller kommer att erbjuda, sina medlemmar ytterligare inkomstförsäkringar, för att bättre tillfredsställa medlemmarnas behov. Det är inte heller särskilt konstigt att många nu väljer att gå ut ur a-kassan. Den är oflexibel, dåligt anpassad och toppstyrd.

Det skulle vara bättre att ha ett tvådelat system: I botten har vi ett helt skattefinansierat grundbelopp. Ovanpå detta har vi ett helt avgiftsfinansierat försäkringssystem. Försäkringsdelen kan erbjudas av en mångfald av aktörer, fackförbund såväl som försäkringsbolag. Staten behöver egentligen inte alls lägga sig i hur reglerna i försäkringsdelen ska se ut, annat än att se till att olika grupper inte diskrimineras. Då kan exempelvis ett fackförbund själv forma ett system som bättre passar medlemmarna, som fungerar bättre för säsongsanställda eller deltidsarbetande, och så vidare.

Försäkringen finansieras genom ett avdrag på bruttolönen, och individen får själv välja till vilken försäkring inbetalningen ska gå. Man kan tänka sig att det ska vara obligatoriskt för alla att betala in en viss procent, men man kan också tänka sig att individen får välja själv mellan olika nivåer av försäkring. Tjänar man mycket mer än man behöver för att klara sig, kanske man vill ta risken att behöva klara sig på en lägre nivå. Har man barn och stora lån vill man kanske ha högre säkerhet. Men antagligen måste någon grad av inbetalning från alla vara obligatorisk för att det ska gå ihop. Idag har vi ju en avgift inbakad i arbetsgivaravgiften, men jag vill alltså ha en helt fristående avgift i stället.

Det ska förstås också vara möjligt att byta från en försäkring till en annan, lite som när man byter fondbolag för pensionen. Alla former av "medlemskap" i a-kassa kan avskaffas, de fyller faktiskt ingen vettig funktion! Det avgörande är i stället, precis som för vanliga försäkringar, om man har betalat in premien till försäkringen eller inte, med tillägget att man ska ha gjort det under en viss tid.

Men hur länge man ska ha betalat in, hur länge man ska få utbetalningar, hur höga utbetalningarna ska vara, om de ska trappas ner efter hand...det finns faktiskt ingen anledning för staten att bestämma det! Fackförbundet/försäkringsbolaget kan avgöra själva vad som är rimligt, och försäkringstagaren välja vem som erbjuder lämpligast villkor.

Alla får alltså grundbeloppet, och de som har arbetat och betalat in premier får försäkringsersättning ovanpå detta under en tid.

Ska det då finnas en bortre gräns för grundbeloppet, och ska man uppfylla något arbetsvillkor (som idag) för att få det? Frågan är faktiskt om det behövs. Alternativet för de flesta som har varit arbetslösa länge, eller aldrig har haft något jobb, är ju i de flesta fall socialbidrag.

Socialbidragsnormen för 2006 var 3420 kr/månad för en ensamstående, men på detta betalar man inte skatt och dessutom får man hyran betald. Grundbeloppet i dagens a-kassa är 320 kronor per vardag före skatt. På en månad med 21 vardagar alltså 6720 kr i månaden _före_ skatt. Efter att skatten och hyran är betald är det alltså inte direkt mycket kvar att leva på, till och med mindre än socialbidraget i många fall. Är man under 29 år eller har barn kan bostadsbidrag tillkomma. Som jämförelse är studiemedelet (bidrag+lån) 1814 kr/vecka, eller 7256 kr för fyra veckor, och detta betalar man ingen skatt på.

Man kan ju faktiskt fråga sig varför vänstern, som tjatade så mycket om sänkningen från 80%, aldrig tycktes engagera sig ett dugg för de som har dessa 320 kr/vardag före skatt? Om det är svårt att leva på 70%, pröva då att leva på det grundbeloppet.

Det är alltså väl motiverat att höja grundbeloppet, ett förslag skulle kunna vara 1% av prisbasbeloppet, vilket skulle innebära 403 kr/dag eller 8463 kr på 21 vardagar, före skatt. Efter grundavdrag får jag detta till att bli någonstans 6500-6600 kr i månaden efter skatt. Bostadsbidrag och barnbidrag bör utformas så att det täcker upp för den som har barn. Egentligen tycker jag att studiemedlet också borde höjas till denna nivå (8060 kr om man räknar på fyra veckor). Man betalar ju ingen skatt på det, men å andra sidan är största delen lån. Om bidragsdelen sätts till en tredjedel av totalbeloppet blir bidraget i kronor ungefär detsamma som idag. Bostadsbidraget däremot behöver bara delas ut till de som har barn.

Även med höjt grundbelopp är det alltså knappast värst mycket dyrare än att betala ut socialbidrag. Socialbidrag, eller försörjningsstöd som det ju så fint heter, bör i princip avskaffas och bara betalas ut till dem som verkligen har särskilda behov.

För det kommer ju fortfarande att behövas ett krav på att den som kan arbeta, ska arbeta. Vill man inte arbeta, så får man inget grundbelopp heller. Det är ingen medborgarlön vi talar om. Liksom idag ska man redovisa att man aktivt söker jobb.

Man kan också lägga märke till att det höjda grundbeloppet motsvarar ungefär en halv heltidslön på 17 000 före skatt. Det skulle kunna vara fullt möjligt att betrakta den som vill ha grundbeloppet som "halvtidsanställd" av den offentliga sektorn. Man skulle därmed kunna ställa krav på den som är arbetslös att utföra samhällsnyttigt arbete upp till fyra timmar per dag.

Det ska då handla om att utföra sådan service som den offentliga sektorn inte har råd att erbjuda idag. Många kanske kommer att tänka på sådant som att gå och plocka skräp, men det är inte främst sådant jag tänker på. Vi har hundratusentals gamla som sitter ensamma om dagarna, och hemtjänsten hinner bara hjälpa till med det nödvändigaste. Det vore ett stort lyft för deras livskvalitet om någon kunde komma hem till dem och bara prata, spela kort, gå ut och gå en sväng eller liknande några timmar. Vi har nytillkomna invandrare som inte hittar några svenska bekanta de kan träna sin svenska tillsammans med. Arbetslösa akademiker skulle kunna hjälpa skolbarn med läxorna efter skoltid. Klassrummen finns ju där, men det skulle kosta för mycket att ha anställda lärare som jobbade på sena eftermiddagar och kvällar.

Det går säkert att komma på många ytterligare idéer. Genom att ställa dessa krav på att man ska bidra om det behövs blir det mindre intressant att jobba svart. De som har inkomst från annat håll kommer att tacka nej till grundbeloppet.

Alltså, ett flexiblare och robustare system som ger bättre samhällsservice. Det är i sådana banor vi borde tänka istället för att lappa på det gamla systemet.

fredag, februari 23, 2007

Prinsessorna på ärten

Susanna Popova har idag, liksom tidigare Peter Wolodarski, upphöjt sig till en av skepticismens martyrer. De har nämligen mottagit arga mail från läsare. Ojojoj. Stackars.

Det hela är ju egentligen mycket enkelt. Mängden arga mail är en funktion av hur kontroversiellt ämnet är och hur mycket känslor det väcker, samt hur stor läsekretsen är. Läsekretsens genomsnittliga intelligens däremot, varierar bra mycket mindre från läsekrets till läsekrets än vad månget mediafolk gärna vill inbilla sig.

På en skala mellan bottenlöst hat och avgudadyrkan kommer reaktionerna att vara approximativt normalfördelade med en median som ofta men inte alltid markerar den ståndpunkt som anses mest politiskt korrekt.

Så vad tusan väntade de sig? Skriver man att kungen är korkad får man hatmail. Skriver man att invandring är bra, att invandring är mindre bra, att islam verkar sympatiskt eller att islam verkar otrevligt får man hatmail. Skriver man att AIK suger fett, att Darin är ett sömnpiller, att bensinskatten borde chockhöjas eller att homosexuella såklart ska få gifta sig, då får man hatmail. Bara man når ut till tillräckligt många läsare. Som ett...eh...brev på posten.

Får man verkliga hot, eller om folk skriker åt en på gatan, lägger äckliga saker i ens brevlåda eller behandlar en illa i affären, eller driver en hatkampanj som läses av tiotusentals, då är det självklart totalt oacceptabelt. Bli arg. Polisanmäl om lämpligt. Kalla till presskonferens där du säger att du "reagerade mycket starkt". Och så vidare.

Men ett anonymt mail som bara man själv kan läsa? Tänk "idiot" och radera. Inte svårare än så. Lite får man faktiskt tåla. Wolodarski fick tydligen ett mail där någon skrev att nu "har jag tyvärr ingen motivation att betala för tidningen längre". Aarrgghh! Vilken oerhört rå och hätsk ton! Vilket oerhört övergrepp mot en stackars skribent! Ska mamma blåsa...?

Woladarski talar om "en förändring som kommit smygande med den nya tekniken". Jo men tjena, som om det var en nyhet. Alla som varit aktiva i diskussioner över internet vet ju att det sägs rätt mycket bakom anonymitetens skydd. Diskussionsforum utan troll är rariteter om de inte modereras. Och alla som diskuterat politik har väl någon gång, med något krystat resonemang, blivit jämförd med nazister. Det ingår liksom i det fantasilösa argumenterandets standardarsenal. Det är klart att det är djupt orättvist att jämföra Popova med förintelseförnekare, som någon hade gjort. Men det är ändå inte direkt oväntat att någon kom på tanken.

Dessutom hade det nog inte varit över gränsen att jämföra med exempelvis de som förnekar evolutionen. Eller ens de som hävdade att jorden var universums centrum. För de har ju någonting gemensamt, av någon anledning tycks det alltid vara den konservativa/kristna högern som går i bräschen för motståndet. Anledningen är rimligen att Galilei, Darwin och de som visar på växhuseffekten ifrågasätter en rådande världsbild. I det sista fallet då bilden att vi kan fortsätta att leva och konsumera precis som vi "alltid" har gjort, och att alla andra kan göra det också. Vi som har gjort det tidigare kanske kan, men det kommer inte att fungera om alla jordens invånare ska göra det på samma sätt. Och då blir frågan om vi ska föregå med gott exempel... Det är ju just de konservativa som har svårast att ändra sin världsbild. Visst, de har med sig en del liberaler som är allergiska mot påbud "uppifrån" om hur man ska leva också. Men det är de konservativas inställning till vad vetenskapen kommer fram till, som går som en röd tråd genom vissa frågor i historien.

Självklart menar jag inte att man ska låta bli att släppa fram avvikande åsikter. Det ska man, och det ska alltid finnas plats för saklig diskussion och ifrågasättanden. Men det är ingen idé att gnälla om man får några arga mail för det. Om någon jämför dig med en nazist eller ritar en karikatyr av din profet, tänk bara "idiot" och gå vidare som om inget hade hänt.

torsdag, februari 22, 2007

Dagens Dahlström

Det är ju inte så att jag tänkt skriva om Annica Dahlström varje dag, men något inlägg till blir det väl nu när det ändå är på tapeten. Hon var på TV2s Go'kväll idag, och det var väl lite för kort för att vara intressant, men hon var ju inte särskilt övertygande. Bland annat sa hon att män inte borde ta hand om små barn eftersom män och kvinnor använder synen lite olika, män har ett mer fokuserat synfält medan kvinnor då skulle ha ett bredare.

Men frågan är ju vad det spelar för roll? Det avgörande är ju egentligen inte om det finns en skillnad, utan om kapaciteten/funktionen är tillräcklig. Om det krävs en kapacitet på 100 för att utföra en uppgift, då spelar det ju mindre roll om man kan prestera 1100 eller bara 900, det är ju ändå så att det räcker mer än väl. Om vi kan köra bilar i trafik som rör sig i 110 km/h, och vissa av oss kan framföra stridsflygplan i Mach 2, då borde det väl finnas kapacitet för att hålla koll på ett litet barn?

Så jag skulle nog säga att efter amningen behöver man vara kvinna för att ta hand om ett barn lika mycket som man behöver vara mästerkock och civilekonom för att ta hand om en grillkiosk.

Det är nog ett rätt vanligt felslut bland folk som drar slutsatser av skillnader mellan människor. Att man glömmer att det faktiskt är rätt sällan vi har behov av vår maxkapacitet. Och att vi har en väldigt stor kapacitet för inlärning och anpassning dessutom, vi kan höja våra tak rejält med rätt träning. Så frågan är hur ofta det spelar roll att vissas tak i vissa avseenden är lite högre än andras?

onsdag, februari 21, 2007

Friskt viftande med terrorstämpeln

Idag, på SVD Brännpunkt, beskrivs ett nytt fall där en man ska utvisas. Det påstås ha något med terror att göra, men varken han eller någon försvarare får veta vad han anklagas för. Och detta sker i Sverige. Vi klagar på bristen på rättssäkerhet på Guantanamo och sedan gör vi likadant här hemma. Hur vore det att försöka leva upp till våra ideal?

Självklart ska terrorism bekämpas, men vi kan göra både det och att bevara rättssäkerheten. Det berömda avlyssningsförslaget är ytterligare ett steg bort från rättssäkerhet, och kommer säkerligen att leda till fler sådana här fall. De verkligt farliga terroristerna låter sig naturligtvis inte avlyssnas. Det har varit känt i hundratals år hur man kan koda ett meddelande så att ingen som snappar upp det kan läsa det, om denne inte har kodnyckeln. Oavsett om denne har all världens datorkraft tillgänglig. Det är också väl bekant hur man gömmer ett kodat meddelande i en bild på ett sätt som gör att det inte ser ett dugg misstänkt ut. Bilden behöver inte ens skickas med e-post, den kan läggas upp på en hemsida. Med rätt tricks blir det omöjligt att få ut någon information för den som sitter och avlyssnar trafik.

Men vad ska det då vara bra för? Ok, man kanske kan fånga en och annan osofistikerad småfisk. Men framför allt finns svaret att läsa i denna DN-artikel från 2006.

Just det, grejen är att ha något att handla med. Våra mail och telefonsamtal kan således bli handelsvaror, som vilka samlarprylar som helst. För 500 telefonsamtal där någon säger "terrorism" får du 1500 mail som någonstans innehåller ordet "Jihad", ungefär. Det är mer sofistikerat än så förstås, men principen är klar.

Om vi har otur och råkar fastna i detta nät för att vi uttryckt oss olyckligt någon gång, kan det mycket väl exempelvis bli tvärstopp vid gränsen om vi vill resa till USA, eftersom vi hamnat i något register. Som det brukar bli för Jan Guillou. Råkar vi ha fel etnicitet kan det bli värre.

För borde man inte egentligen, om man ska vara konsekvent, terrorstämpla Hells Angels och Bandidos också? De bedriver ju också terrorverksamhet mot oskyldiga civila, bland annat med bilbomber. Med sina hot mot bland annat journalister, vittnen och rättsväsendet borde de egentligen vara ett större hot mot vårt samhälle än många av de organisationer som idag är terrorstämplade.

Eller vänta, de är ju inte muslimer. Då måste man ju behandla dem rättssäkert. Glömde. Så dumt av mig...

Är det någon som tror att de inte hade haft en fet terrorstämpel, ifall de hade varit ett gäng invandrare från Mellanöstern istället?

tisdag, februari 20, 2007

Ge allmänheten en rättvisande bild!

Annica Dahlström hänvisar nu i sin replik (DN 20/2) till den så kallade tredje uppgiften, att överföra kunskap från universiteten till världen utanför, och hon gör naturligtvis helt rätt i att försöka föra ut vetenskapliga rön till en bredare publik och samtidigt skapa en hel del debatt.

Men målet för denna verksamhet måste rimligen vara att ge allmänheten en rättvisande bild av vad forskningen har att säga. Detta innebär i mina ögon att det inte räcker med att bara säga vad man kommit fram till och vad man själv anser, utan också att vara tydlig med hur säkra vi kan vara på olika påståenden. Det måste stå helt klart vad som är fakta, vad som är indikationer, och vad som är spekulationer. Vidare har vi en skyldighet att redovisa om det finns alternativa förklaringar och modeller, förutsatt att dessa är vetenskapliga och rimliga.

Tyvärr har väl både forskare och journalister ibland starka incitament att presentera en mer förenklad bild, och att verka säkrare på sin sak än man har skäl till. Lättare att få genomslag och mer säljande rubriker. Därav alla tröttsamma ”Forskare slår larm”-löpsedlar. Men jag anser att vi forskare har en moralisk plikt att stå emot detta.

Det är i detta ytterligare ansvar, som jag anser att Annica Dahlström har brustit, i samband med sina uttalanden i olika media.

Det är väl belagt att det finns statistiska skillnader mellan män och kvinnor, men det är viktigt att mindre begåvade läsare inte tolkar detta som att alla män är si och alla kvinnor är så, och använder detta som ursäkt för diskriminering. Genomsnittsmannen och –kvinnan är bara abstraktioner, och vad som behövs är fortfarande ett samhälle där människor ses som individer, och inte som representanter för kollektiv. Människor är olika på långt fler olika sätt än vad politikens ramsor ”kön, etnicitet, religion, sexuell läggning” antyder, och vi har knappt börjat bli medvetna om värdet av denna mångfald.

Så problemet är inte att Dahlström framhåller att det finns skillnader, utan att hon blandar så friskt med rena spekulationer, och att läsaren inte alltid får klart för sig vad som är vad.

Ta exempelvis påståendet i en tidning om att matematisk begåvning skulle vara korrelerat till litet bystmått, och att detta skulle bero på mer testosteron. Till att börja med saknas det förstås belägg, men även om korrelationen skulle finnas, väljer Dahlström att ignorera att det i så fall finns alternativa förklaringar. Vad spelar mest roll för litet bystmått, låg östrogenhalt eller hög testosteronhalt? Vore det inte mer relevant att titta på behåringen om man letar efter en testosteroneffekt? Men framför allt: om det handlar om testosteronöverskott, hur kommer det sig då att universiteten inte domineras av de mest testosteronstinna machobrölarna? Snarare tycks det finnas en befriande undervikt jämfört med samhället i övrigt! Kanske ger lite lägre könshormonhalter individer som koncentrerar sig bättre på skolarbetet istället för att hänga i gäng och diskutera motsatta könet. Kanske är de mindre känslostyrda, vilket stimulerat utvecklingen av rationellt tänkande. Spekulation, men fullt möjligt. Av påståendet skulle okunniga kunna få intrycket att anabola steroider vore en bra idé inför matteprovet. Ser man till vad den vetenskapliga litteraturen säger, är det olika bud, men en vanlig observation är att både ovanligt hög och ovanligt låg testosteronhalt ger lägre intelligens. Det hade varit ansvarsfullt av Dahlström att nämna något om detta.

Sannolikt är det så att det finns en optimal balans av ämnen, däribland androgener såsom testosteron, som ger särskilt hög intellektuell förmåga. Men känsligheten för olika stimuli varierar mellan individer. Det finns också ett betydande inslag av ”cross-talk” mellan våra cellers signalvägar, vilket gör att vad som är optimal nivå i sin tur påverkas av andra ämnens nivåer. Den nivå som ger optimal utveckling för en individ behöver inte göra det för en annan.

Men Dahlström struntar i nyanserna, och ser bara det hon vill se: sin käpphäst att det mesta handlar om testosteronhalten. Det är lätt för en forskare att på detta sätt ”snöa in” och alltid utgå från det främsta egna intresseområdet som förklaringsmodell. Ett annat tydligt kvällstidningsexempel: Dahlström kallade nyligen bisexualitet för en ”modenyck”. Utifrån ett smalt ”testosteronhaltsperpektiv” kanske man kan förstå henne. Homosexuella skulle då ha en mer kvinnlig hjärna, på grund av hormonpåverkan. Bisexualitet blir svårare att förklara. Men hon missar fullständigt det hon konstaterar i sin egen senaste replik: vi har en hjärna som formats under miljontals år av evolutionära tryck. Precis! Och det är lätt att tänka sig bisexualitet som en klar evolutionär fördel! Samkönat sex är väl belagt bland andra högre stående flockdjur (vilket DN:s läsare kunde läsa om den 20/1 i år). Hur kan det då vara en modenyck som vi människor har hittat på? Den bisexuelle fortplantar sig lika väl, men kan använda sex som socialt smörjmedel gentemot båda könen, inte bara det ena. Användbart inte minst med tanke på att aggressiva och potentiellt skadliga konflikter oftast uppstår mellan individer av samma kön. Vidare är samkönat sex en fördel i situationer där det inte finns tillräckligt med mat för att föda upp avkomma. Graviditet är ju ett slöseri med resurser i en situation där avkomman ändå svälter ihjäl. Det är nästan lite underligt att vi heterosexuella fortfarande är så dominerande, men jag ska inte spekulera vidare i detta här.

Det finns ju en lång och tragisk tradition av att forskare har förnekat och bortförklarat samkönat sex i djurvärlden, på grund av egna värderingar. På liknande sätt låter Annica Dahlström sina egna värderingar och förutfattade meningar om testosteronets allenarådande stå i vägen för en mer nyanserad och mer rättvisande bild som lämnar öppet för olika förklaringar. Istället serverar hon kvällstidningarna den förenklade bild de helst vill ha. Jag tror att detta kan ge allmänheten en skev bild av vad forskningen egentligen har fastställt.

Själva innehållet i mina ”motspekulationer” är nu inte det viktiga jag vill ha sagt, de ska främst illustrera att alternativ finns, utan det är följande: Sluta inte att diskutera vad forskningen säger. Men sluta att inbilla kvällstidningsläsarna att testosteronhalten är över allt allenarådande, även om den förstås är viktig. Skilj tydligt på vad som är fakta och vad som är spekulation. Håll alltid en diskussion om hur säkra vi egentligen kan vara på olika rön, även om journalisten eller publiken vill något annat. Vid spekulerande, framhåll alltid vilka alternativa modeller man kan tänka sig. Att andra må brista i uppfyllandet av dessa ideal är inte en ursäkt att göra det själv.

Då, och endast då, kan du påstå dig till fullo uppfylla den tredje uppgiften, Annica Dahlström.

söndag, februari 18, 2007

Dömda till fängelse

Jag vet att det är en elak jämförelse, men jag kan inte låta bli:

DN: Två svensk-turkiska medborgare har dömts till fängelse i Turkiet för att de har talat kurdiska på ett årsmöte för det kurdiska partiet HAK-PAR. Sex månader respektive ett år. Så går det visst om man talar fel språk.

Undrar vad riksdagsmannen Allan Widman och kommunalrådet i Malmö Ewa Bertz tycker om det? De kanske rentav känner sig inspirerade?

Manligt och kvinnligt

Återigen ett försök att skärpa mig med bloggandet...

Igår var det en intressant temakväll om könsidentitet på SVT, och idag ett debattinlägg på DN Debatt om kristdemokraternas favoritprofessor Annica Dahlströms påståenden om manligt och kvinnligt. Läge att lufta lite egna åsikter.

Först bör sägas att den främsta kritiken som bör riktas mot Dahlström är att hon blandar vilt mellan fakta, forskningsresultat som pekar i en viss riktning (men för den skull inte är den slutgiltiga sanningen), och rena spekulationer. Det bör man endast göra om man är väldigt tydlig med vad som är vad, och särskilt då när man vänder sig till allmänheten. Dahlström verkar fullständigt ignorera sådana gränsdragningar, särskilt när diskussionen förs i media.

Det är ju ändå så att det finns en hel skala av hur säkra eller osäkra vi är på olika rön. Det var inte så länge sedan man trodde att det inte skedde någon nybildning av nervceller i den vuxna hjärnan, för att ta ett exempel.

Just den del av neuroforskningen som har att göra med skillnader mellan människor delar ju en problematik med den ekonomiska forskningen, nämligen att olika personliga värderingar lätt kommer att spela in. Forskare är psykologiska varelser precis som alla andra. Det är lätt att se det man vill se, leta där man tror sig hitta det man vill ha, och ignorera de rön som går en emot.

Man ska också komma ihåg att det går att mixtra rätt mycket med statistik. Hm, det blev inte signifikant om jag gjorde så där, jaha, då delar vi upp det så här och så kör vi den metoden istället. Titta, nu blev det signifikant, vad bra. Och det låter ju så självklart när man skriver att vi har korrigerat sina data för den ena eller andra snedvridande faktorn. Men hur bra funkar det i verkligheten? Och har man verkligen hittat allt som kan tänkas göra urvalet mindre representativt?

Jag är, som den doktorand i molekylär neurobiologi jag är, mycket oroad för att allmänheten ska få en missvisande bild av vad neurovetenskapen faktiskt har visat. Skulle osäkra rön dessutom användas som politiska slagträn skulle det vara än värre. Som jag ser det, riskerar linslusar som Dahlström att skada forskningens anseende.

När vi forskare påstår saker inför allmänheten, bör vi egentligen alltid tillfoga en disskussion om hur säkra vi egentligen kan vara på det vi påstår. Tyvärr är väl det inte riktigt vad kvällstidningarna är intresserade av att trycka. Nej, "Forskare slår larm" ska det vara, annars får det vara. Håhå jaja.

Mer om spekulerande. Visst ska man ha frihet att spekulera (om man gör klart att det är fråga om spekulation), men vissa krav måste ändå ställas, nämligen att det ska utgå från kända fakta och vara logiskt sammanhängande. Ett exempel på när detta inte uppfylls är nämnda Dahlströms rena nonsens som för ett tag sedan framfördes i Expressen, om att bisexualitet skulle vara en modenyck.

Det är ju faktiskt väl klarlagt att både bi- och homosexualitet förekommer i djurvärlden, bland andra flockdjur. Hur kan det då vara en modenyck som människan hittat på? Över huvud taget har ju många forskare under lång tid inte låtsats om att detta förekommer, eller på olika sätt försökt att bortförklara det. Det är väl i den traditionen Dahlström verkar...

Dessutom är det ju mycket enkelt att från ett evolutionärt perspektiv inse att bisexualitet kan vara en fördel. Man kan fortplanta sig lika väl som de heterosexuella. Men man kan också använda sex som ett socialt smörjmedel gentemot inte bara det motsatta könet, utan båda två. Faktum är att den sociala fördelen med stor sannolikhet är större när det gäller sex med ena könet, eftersom det är det egna könet man tävlar med när det etableras hierarkier. Sex kan vara ett effektivt medel att minska aggressioner, som annars skulle kunna leda till skador.

Vidare är sex med samma kön att föredra i en situation där det är ont om föda. Sex som leder till fortplantning riskerar att vara ett slöseri med resurser, om avkomman ändå inte överlever tillräckligt länge för att själva fortplanta sig. Med samkönat sex riskeras förstås ingen graviditet.

Jaha, men om nu bisexualitet är en fördel, hur kommer det sig då att alla vi heterosexuella finns kvar, och att vi utgör en så stor majoritet? Ja, då rör vi oss ut på osäkrare mark. Det kan förstås vara så att många är bisexuella utan att riktigt vara medvetna om det. Samhället och kulturen lär oss att det är rätt att vända sig till motsatta könet, och om det fungerar bra finns det ingen riktig anledning att utforska andra sidor av sig själv.

Det kan också vara så att det är en så stor fördel att vara aggressiv och dominant och vinna alla inbördes strider, att individerna med sådana egenskaper ändå kunde dominera dem som hade fördelen att de oftare kunde använda sig av sex som ett socialt verktyg. Men antagligen varierar det med situationen vilket som är den bästa fördelen. Även om det ofta är en större fördel att vara stor, aggressiv och dominant, är det ändå bättre att ha fördelen av bisexualitet, än att inte ha någon alls.

Skulle därmed bisexualitet kunna vara ett effektivt sätt för lite mindre och mer timida individer att klara sig igenom evolutionen? Det är möjligt. Men jag vill framhålla att det är spekulation. Det skulle dock vara fullt möjligt att testa om bisexuella generellt är mer sociala och mindre aggressiva.

Homosexuella då? Vore inte det ändå en evolutionär nackdel? Man skulle kunna spekulera i att många i den gruppen egentligen är bisexuella, men att de helt enkelt funnit det så mycket lättare att förstå sig på individer av det egna könet. Alternativt har haft dåliga erfarenheter. Sedan är det nog faktiskt så att samhället är mer accepterande mot den som ändå väljer sida. Människor vill kategorisera, stoppa i fack och tänka svartvitt. Det som uppfattas som lite mer flytande känns osäkert och skrämmande. Vi vill veta var vi har folk. Och vi vill veta var vi har oss själva. Det kan finnas ett tryck på den som är osäker på sina preferenser att bestämma sig och "sluta vela".

Men just detta är ju som sagt bara spekulationer från en heteromans sida, här behövs det forskning för att det ska bli något annat än gissningar. Ska jag ändå föra fram en spekulation till, så kan man ju tänka sig att det kan vara frågan om flera olika gener, eller om att ha gener i enkel eller dubbel uppsättning. Att ha en gen i dubbel uppsättning, eller en viss kombination av gener som var för sig ger evolutionära fördelar, kan vara orsaken till homosexualitet. Genen i enkel uppsättning kanske gör individen bisexuell, dubbel upplaga homosexuell. Det skulle kunna undersökas genom att se om homosexuellas föräldrar i större utsträckning har bisexuella tendenser. Men då måste man förstås komma ihåg att föräldrarna har påverkats av vetskapen om sina barns läggning. Hursomhelst, både ett negativt resultat (=inget samband) och ett positivt skulle vara intressant. Jag tycker att sådan forskning bör göras, även om det kanske vore kontroversiellt.

Den vise vet hur lite han vet.