måndag, oktober 26, 2009

Kyrkan har många helgdagar...

...nu har de en rövknullar-Dag också.

Fniss. Jag kunde bara inte låta bli. Vet skäm(t)s. :-D

lördag, oktober 24, 2009

Jobba längre, få mer ledig tid

Kanske tror vi att vårt nuvarande system, där vi jobbar 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, är det enda vettiga systemet. Men det finns ett annat upplägg som skulle kunna fungera bättre.

I Utah i USA testar delstatsregeringen att istället låta sina anställda jobba 10 timmar om dagen, 4 dagar i veckan. Det blir fortfarande 40 timmar i veckan, men fredag blir en ledig dag. Det hela tycks ha blivit mycket populärt bland de anställda.

Om man tänker efter skulle det kunna finnas mycket att vinna i fråga om tid och livskvalitet med detta system. Två arbetsresor i veckan försvinner, redan det kan innebära flera timmar för vissa. Bättre för miljön är det också. Arbetsplatser kan troligen också spara en del energi på att hålla stängt en dag extra. Om vissa fortsätter med det gamla systemet kan rusningstrafiken spridas ut över fler timmar.

Antagligen skulle ett sådant system innebära att man behövde äta både lunch och middag under arbetstid. Vore inte detta faktiskt något väldigt positivt? Lunchrestaurangerna får helt enkelt köra ett varv till. Köken utnyttjas effektivare, och fler kan få jobb. De anställda slipper att tänka på att handla, laga mat och diska. Vid femtiden går man och äter, och sedan jobbar man ett par timmar till. Man kommer hem senare, men när man kommer hem så kan man bara ta det lugnt.
Man får betala lite mer för att äta en ytterligare måltid på jobbet, men det borde det vara värt för de flesta.

Barnen går några timmar längre i skolan och på dagis och har också redan ätit. Föräldrarna behöver inte bekymra sig. Inget mer behov av att veckohandla. Det blir lite mindre tid med barnen måndag till torsdag, men det är mer avslappnad tid, och dessutom får man en hel extra dag tillsammans på fredagen. Och ärligt talat, gör man vanligtvis något vettigt på vardagskvällarna? Sitter man inte snarare oftast och slappar framför tv:n?

Det är möjligt att systemet inte passar för alla sorters jobb, men åtminstone i större städer borde båda systemen kunna fungera parallellt. Skolor och daghem som erbjuder platser både för de som vill ha 5/8-vecka och de som vill ha 4/10-vecka, till exempel. Fler jobb och högre livskvalitet, utan att det nödvändigtvis behöver kosta mer. Det borde vara värt att pröva.

tisdag, oktober 20, 2009

Retoriken som funkar alltför ofta

Hå hå ja ja.

Sverigedemokraternas senaste utspel är förstås bara ett nytt exempel i raden av samma populära retorik som vi har hört så många gånger. Grundtemat är: Gruppen "de" vill göra något otrevligt mot "oss". Men lugn bara, vi står på din sida, så om du bara stöder oss så går allt bra.

I fallet Hitler var det judarna som påstods vilja kontrollera och korrumpera tyskarna.

Hos kommunisterna var det kapitalisterna som ville suga ut arbetarna till sista blodsdroppen.

Hos Göran Hägglund är det kultureliten som vill styra hur vanliga människor lever sina liv.

I Jimmie Åkessons värld är det muslimerna som vill ta över samhället och införa teokrati och sharialagar. Samt våldta svenska kvinnor. Kanske en och annan man också om de hinner med.

Tidigare var det mer generellt invandrarna som ville "snylta" på oss genom att ta våra jobb och våra bidragspengar.

Det viktiga är inte att "de" är osympatiska, det avgörande är att "de" vill göra något mot "oss". Att den nordkoreanska regimen förtrycker sina medborgare, det tycker vi är lite trist men vi gör inget särskilt åt saken. Skaffar de däremot kärnvapen är det en helt annan sak, då hotar de ju oss. Samma sak med Irak. Saddam förtryckte irakier, men det var inget som kunde motivera en invasion. Han måste på något sätt hota oss, annars går det inte. Om han däremot skaffar massförstörelsevapen, så är det naturligtvis för att han vill göra något hemskt mot oss. Helst ska det vara kärnvapen. Är det bara stridsgas så kanske det är tänkt att användas mot den egna befolkningen, och det bryr ju inte vi oss om. Sagt och gjort.

Lätt som en plätt alltså. Allt man behöver är att göra det troligt att "de" vill göra något otrevligt mot "oss", så är det bara att köra på sedan.

Lite svårare att bemöta den här retoriken. För den talar ju till grundläggande psykologiska instinkter som människan har haft så länge hon har funnits. Den där flocken där borta ser fientlig ut. Vi är din flock. Bäst att vi håller ihop och är lojala. Vår hjärna svarar som den har gjort sedan urminnes tider.

Utifrån detta är det lätt att inse hur man ska bete sig som nykomling i vilket sammanhang som helst, om man vill bli accepterad. Det gäller att göra klart att man inte är ett hot. Jag vill inte förändra någonting, ni behöver inte anpassa er. Fortsätt ni som ni har gjort tidigare. Då är det inga problem. Jag funderar på debatten jag såg på tv för ett tag sedan om heltäckande slöja, niqab. En muslimsk kvinna sa att det var svenskarna som borde anpassa sig. Man kan hålla med eller inte, men utan tvekan är det inte särskilt taktiskt att utala sig så. För det triggar ju just den här effekten som så många tycker om att spela på. De vill förändra oss. De blir ett hot mot oss. Undrar om hon tänkte på det? Borde man upplysa folk om att det kan vara oklokt att uttala sig så? Eller vore det snarare en uppmaning att vara ryggradslös?

Ett problem i fallet muslimer är onekligen att det bland dem finns extremister som verkligen är ett hot och vill tvinga på andra sina åsikter. Eller som bara uttrycker sitt förakt för "oss" och våra värderingar, exempelvis Muhammed Omar och Masoud Kamali. Sverigedemokraternas bästa rekryterare, utan tvekan. Bästa sättet att angripa "de-hotar-oss-retoriken" borde således bli att försöka isolera dessa extremister från det stora flertalet, så att det blir en tydligt avgränsad grupp extremister som utgör hotet, men inte övriga.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7

torsdag, oktober 08, 2009

Amerikansk religiositet

Bara en kommentar till en artikel jag läste idag, om amerikanernas religiositet (då syftas alltså på USA). Författaren hävdar att de egentligen är mer inspirerade av berättelserna om Moses än av Jesus budskap. Jag tror faktiskt att det ligger mycket i det. Inte så att de anser Jesus mindre viktig, självklart inte. Men de tycks ändå mer inspirerade av det gammaltestamentliga sättet att tänka, om man jämför med hur det är i Europa.

Den genomgående röda tråden i GT är tanken att Gud sluter förbund med Israels folk. Följ Guds regler, så ska ni i gengäld bli ett stort och mäktigt folk. Detta förbundstänkande genomsyrar den amerikanska kristendomen i större grad än europeisk kristendom.

I amerikansk tolkning blir nya testamentet helt enkelt ett nytt förbund av samma slag som de gamla. Skillnaden är att det nu omfattar alla. Acceptera Jesus som din frälsare, så uppfyller du din del av förbundet, och Gud kommer då att uppfylla sin del genom att släppa in dig i himlen.


Där finns också en känsla av att Gud har slutit ett ytterligare förbund med den amerikanska nationen, en känsla som saknas inom europeisk kristendom. Som om de hade sagt "vi vill också vara ett utvalt folk", och att de hade fått sin vilja igenom.

Det tydligaste exemplet är förstås mormonerna. I deras teologi är amerikanerna verkligen ett utvalt folk. Men man hittar sådant tänkande också på många andra håll. Så det är inte konstigt att de relativt sett tycks mer inspirerade av GT än vad många europeiska kristna är.