Hänt i politiken

Läste i Aftonblaskan idag att Folkpartiet i Malmö nu vill förbjuda elever att prata andra språk än svenska i klassrummet (förutom när det är språkundervisning då). Jag är ju med i partiet, men liksom många andra har jag ofta svårt att att känna igen mig nu för tiden. Det känns som att det mindre och mindre handlar om liberalism, och mer och mer om att vara högerborgerlig i största allmänhet. Var är den socialliberala idérörelse som jag intresserade mig för?

Ok, man kan uppmana elever att prata svenska för att de ska träna sig i det. Men att införa ett förbud? Och att den som inte följer detta kallas till samtal med rektorn? Ursäkta, men jag trodde det var så att vi liberaler hade ett engagemang för det här med yttrandefrihet. Att individen har en rätt att säga saker även om vi inte råkar gilla dem. Att överheten faktiskt inte ska tillåtas komma med regler som styr vad man får säga och hur, om det inte är absolut nödvändigt. Nähä, men strunt i det då.

Då ska vi se, vi är nu alltså för språkkrav, bokkanon, buggning och kameraövervakning...Jag har det! Vi installerar mikrofoner och övervakningskameror i alla invandrares lägenheter! Om de inte talar svenska hela tiden, eller om de inte läser böcker på svenska (och de måste ju stå med i vår kanon gudbevars), då sänker vi deras bidrag med 5% varje gång. Efter tio sänkningar får de inte bli medborgare. Jag tror jag ska ta och föreslå det här, "som ett medel mot segregationen". Det kommer ju att bli råmycket debatt, och det är ju det som är det viktigaste, inte att det stämmer med idologin, eller hur? Jag kommer att bli invald i partistyrelsen, helt klart.

Jag blir ofta sarkastisk när det är något jag inte gillar. Det kanske märks. Hoppas det, i varje fall.

Omstart

Ja ok, här hände det ju inte så mycket på ett tag. Men inte ens Christer Fuglesang kom ju iväg på första försöket. Dags för en omstart alltså...

Det är ju nyårsdagen, så jag tänkte att om jag skriver ner några nyårslöften här blir det i vart fall lite mer press på mig än om jag bara håller dem för mig själv. Min strategi blir att skriva rätt många, så blir det väl kanske något eller några som jag lyckas med till slut. 2007 ska jag alltså...

...börja träna igen.
...se till att få lite bra resultat på jobbet.
...äntligen måla det där elementet i badrummet.
...skriva mer, bland annat på bloggen.
...gå och lägga mig i tid i stället för att sitta och slösurfa.
...försöka engagera mig i något slags förening igen.
...se till att läsa ut alla de böcker som ligger påbörjade.


Sedan har jag tre till som jag ska hålla för mig själv än så länge. Ja ja, vi får väl se hur det går.

Ready for takeoff

Jag har länge funderat på att köra igång en blogg, och känner att det nu är läge att få ändan ur. När jag skriver det här, sitter Christer Fuglesang med några kolleger och en fasans massa bränsle och väntar på att bli uppskjutna i rymden. Han har väntat ett bra tag nu. Man kan tycka att nu borde det väl ändå vara dags. Och jag kan bara hålla med. För faktum är ju att jag har haft den här bloggen registrerad sedan 2004, men inte skrivit mer än ett testinlägg.

Man får väl trots allt erkänna att väntan på Fuglesang har rönt en aning mera uppmärksamhet än väntan på min blogg. Men nu är den igång i vart fall.

Vissa av livets projekt är som Fuglesangs. Man kämpar och kämpar men det är inte säkert att det går för det. Så är det på jobbet, där jag labbar och labbar för att bevisa att olika proteiner binder till varandra, men det vill sig inte riktigt.

Andra projekt, och det är nog flertalet, är sådana som man mycket väl skulle kunna lyckas med, om man bara orkade och hade lite vilja och självdisciplin. Som till exempel att måla mitt element i badrummet (jag har sagt det i två år nu), att komma igång med träningen (nästa termin, jag lovar), skriva en bok, (om jag bara hade tid...man måste ju hinna koppla av också) eller att börja blogga (jamen jag är ju igång nu, duh...).

Anyhow. Nu börjar snart uppskjutningen att visas på tv.

Nu har jag kommit igång, Christer.

Nu är det din tur.