onsdag, november 23, 2011

Problemet är lätt att lösa!

Debattens vågor går höga om vinster och riskkapital i offentlig verksamhet.

Men hur svårt kan det vara egentligen?

För riskkapitalbolagen handlar ju allting om pengar. Alltså är det effektivaste sättet att styra dem och deras dotterbolag också pengar.

1. Tydliga kvalitetskrav. 2. Frekventa, oanmälda kontroller. 3. Rejäla bötesbelopp, upp till flera miljoner kronor, för den som inte sköter sig. Svider det så skärper man sig.

Resultat: problemet löst. Receptet funkar i skola, vård, omsorg såväl som i andra verksamheter. Det måste kosta att missköta sig.

Fast innan dess måste vi förstås komma över ett annat hinder: Den svenska politiska överideologin som säger att man ska inte straffa den som bryter mot lagar och regler, det räcker om man säger till på skarpen så blir alla snälla... eller ja, det finns sådana uppfattningar i våra grannländer också.

Lägg därtill en gräns för hur höga räntor man får dra av. Dessa gränser ska gälla alla, inklusive hushåll, så att man också begränsar lånefesten. Om koncerninterna lån uppenbart är konstruerade för skatteflykt ska bolagsledningen kunna kastas i fängelse.

När det gäller betygsinflationen i skolorna finns det också lösningar. Låt en klass resultat på nationella prov sätta en gräns för hur hög den totala betygssumman i klassen får bli. Resultatet bör också ge en rekommendation för hur hög summan bör bli. Om en skola då ligger långt över börvärdet ber detta leda till närmare kontroller och utredning. Överskrider man fårvärdet ska det också här bli frågan om miljonböter. Det gäller ju att minska de ekonomiska incitamenten till att sätta glädjebetyg.

Varför håller vi igen på det som borde vara uppenbart och logiskt? Ligger svaret på denna fråga måhända gömt i de partibidrag som Moderaterna, och numera också sossarna efter sin omsvängning, inte vill att vi ska få insyn i? Kanske borde man börja kartlägga med hjälp av exempelvis Facebook vilka politiker som känner vilka styrelseledamöter?

Man kan också jämföra med bluffakturorna och villakapningarna. "Jaha, det låter ju kanske inte så bra... nej, vi tänker nog inte göra något särskilt åt saken..."

Uppdatering:

"De måste kunna få sina tillstånd indragna." Så skriver företrädare för Svensk Handel i SvD. Men...? Det är ju kriminella bluffmakare det handlar om? Varför ställs det inte krav på att dessa vidriga kräk kastas i fängelse? 


Ibland begriper jag bara inte vad det är med folk.



söndag, oktober 09, 2011

Så här skapar vi fler jobb

"Sökes desperat: Två miljarder jobb" är rubriken på en intressant artikel i SvD idag. Riktigt så många jobb har jag kanske inte idéer till. Men jag skulle vilja ta upp några i alla fall. Många bäckar små, och det finns många idéer som förtjänar att tas upp till diskussion.

Arbetstidens fördelning:

Att förkorta arbetstiden är ett vanligt förekommande förslag. Och på sikt tror jag att mycket talar för något sådant. Produktiviteten stiger ständigt, men viljan och förmågan att konsumera har sina begränsningar. Om de som arbetar kan producera samma mängd på kortare tid är det ju naturligt att korta den arbetade tiden. Man kan också ta ut produktiviteten i ökade löner, men oftast tas den ut i form av ökad vinst. 

Men vi bör diskutera andra modeller än sex- och sjutimmarsdagar. En variant är 4*9-modellen. Man arbetar alltså 36 timmar, nio timmar fyra dagar i veckan. Man arbetar lite längre, men får istället en ytterligare dag ledig. 

Ett sådant upplägg skulle kunna innebära andra vanor. Istället för att åka hem och laga middag, går vi till lunchrestaurangen en gång till. Kanske sitter vi där och äter, kanske köper vi en matlåda. Barnen äter middag i skolan och på dagis. Vi kommer hem lite senare, men när vi väl kommer hem kan vi slappna av. Ingen mer stress att gå och handla och lista ut något nytt till middag. Totalt sett får man mer tid över till familjen, man får ju en hel ledig dag. Eventuellt kan skolbarnen gå några timmar på den femte dagen också. Det är ju inte nödvändigt att alla har sin lediga dag samtidigt, vilket också gäller lärare.

Detta kommer att kunna skapa en hel del jobb i restaurangbranschen. Det blir också färre resor, två per vecka, så det blir sparade bensinpengar för dem som kör till jobbet. Bättre för miljön också. Man har experimenterat med fyradagarsvecka i Utah, där ingick dock ingen förkortning, utan man arbetade 4*10 timmar. 

Vi bör också diskutera olika åtgärder för att minska övertidsuttaget. Man kan till exempel ställa större krav på att alla arbetade timmar registreras, och sedan kan man höja arbetsgivaravgiften på övertidstimmar och sänka den på övriga. Nästan alla jobbar övertid varje vecka.

Ge arbetslösa chans att söka timanställningar 

För den som står utanför arbetsmarknaden är ett tillfälligt påhugg otvivelaktigt bättre än ingenting alls. Tyvärr är det i praktiken omöjligt för arbetslösa idag att jobba några timmar här och där. De flesta sådana jobb går nämligen via bemanningsföretag nu för tiden, och kollektivavtalet som tecknats mellan bemanningsföretagen och facken säger att ingen får anställas timvis som inte redan har "annan huvudsaklig sysselsättning". Det vill säga, om du redan är studerande eller har ett jobb är du välkommen att söka ett extraknäck, men de som är arbetslösa göre sig icke besvär. Så här står det:

Om arbetstagare särskilt begär det kan anställning på viss tid ske för att erbjuda möjlighet till återkommande korta anställningar. Detta avser arbetstagare med annan huvudsaklig sysselsättning som önskar tillfälligt extraarbete.


Nog kan jag förstå att det finns skäl för denna ordning. Men priset är att de arbetslösa utestängs från en del av arbetsmarknaden. Det är inte rimligt. Precis som i fallet med övertid får vi en ordning där vissa jobbar så att de knappt har någon fritid, andra har inget jobb alls.  

Ersätt Fas 3

Det är inte utan att man undrar om det som kallas Fas 3 inte egentligen var tänkt som ett slags slutförvaring. Tidigare var det ju så att om man hade hamnat i Fas 3 kunde man inte få någon mer praktik eller utbildning. I som här inträden, låten hoppet fara. Det är ett stort problem att de som hamnar i Fas 3 inte ska kunna få en sysselsättning som liknar ett vanligt jobb. Risken är att vanliga anställningar trängs ut av Fas 3-jobbare.

Men varför då inte göra ett Alexanderhugg och göra om systemet till en riktig anställning? Istället för Fas 3, får den arbetslöse en anställning på deltid i ett offentligt bemanningsföretag. Nivån ska anpassas så att lönen ungefär motsvarar ersättningen man annars skulle ha fått. De deltidsanställdas timlön ska alltså vara fullt marknadsmässig. Därmed kan de utföra "riktiga" arbetsuppgifter och använda resten av tiden till att söka jobb. Detta ger de arbetslösa mycket mer gångbara erfarenheter, och är också en betydligt värdigare lösning än att sätta folk i vuxendagis. 

Ta bättre vara på människors idéer

Många människor har idéer till nya produkter eller om hur man skulle kunna förbättra olika företags befintliga produkter. Ett problem idag är att det egentligen bara finns två vägar att ta vara på en sådan idé. 

1. Patentera idén själv, och försök sedan sälja in idén till ett företag, alternativt starta ett eget. 

2. Berätta om idén för ett företag, men för att göra detta måste du avsäga dig alla anspråk på ersättning och erkännande. 

Denna situation uppstår på grund av den policy många företag har för så kallade "unsolicited ideas". Orsaken är juridisk. Om någon skickar in en idé som liknar något man redan håller på med internt, och man på något sätt erkänner att man tagit emot denna idé, finns risken att man blir stämd av den som skickade in idén om man gör verklighet av den interna idén. Risken för detta är visserligen störst i USA, men det gäller andra länder också. Här är ett exempel från Apple

Att patentera är dyrt, och kanske har man inte möjligheten att utveckla idén själv. Det är alltså ett problem att det inte finns något mellanläge. Idéer hamnar på grund av detta i skrivbordslådor för alltid. Många skulle nog kunna nöja sig med ett erkännande som de kunde visa upp, och en mer begränsad kompensation som vore småsmulor för ett företag. 

Ett förslag, eller kanske snarare en affärsidé som det är fritt fram för vilken bloggläsare som helst att försöka göra verklighet av, är att tillhandahålla just ett sådant mellanting. 

Man kan tänka sig en webbsida, som gör att företag och andra kan sponsra och belöna idéer utan att behöva administrera så mycket själva. Siten är uppdelad efter kategorier, och man kan välja vilken kategori man vill sponsra, och inom vissa ramar skapa egna. Man skickar in sin idé, och därmed blir den publicerad och public domain. Men man får ”skryträttigheter” och chans till belöning. Vinnare utses med jämna intervall, eventuellt genom medlemsomröstningar. Man kan visa upp för andra, såsom potentiella arbetsgivare, hur många röster och hur mycket pengar man har dragit ihop.

Man kan också tänka sig en avdelning där man inte delar ut priser, men där man ändå kan uppmärksamma idéer som är patenterade och ännu inte förverkligade, och kanske kan då de högst rankade hitta någon som vill betala royalties.

Förbättringar hos Arbetsförmedlingen

Några punkter också om hur Arbetsförmedlingen (Af) skulle kunna fungera bättre:

* Jobbredovisning. Den som är inskriven hos Af ska regelbundet redovisa vilka jobb man har sökt. Men detta görs via ett personligt besök, telefon eller e-mail. Stenålder! Detta innebär att en handläggare ska sitta och skriva in uppgifterna i datasystemet, tid som skulle kunna användas till att faktiskt stödja den arbetssökande. 

Naturligtvis vore det smartare om den arbetssökande kunde gå in på en hemsida och själv fylla i ett lösenordsskyddat formulär istället. Vi har kunnat deklarera på nätet i många år, men Af lever på många sätt fortfarande kvar i det förgångna. Jag har hört ryktas att man diskuterar saken, men det är dags att någon minister sparkar Af rejält i baken så att de kommer till skott någon gång. 

* En meritdokumentdatabas. Eftersom de flesta jobb numera söks elektroniskt, ser det onekligen lite underligt ut när en annons efterfrågar vidimerade betygsdokument. Men det förekommer. Hallå, jag har scannat in originalet. Hur har du tänkt att den vidimeringen ska gör till, och hur ska du kunna lita på den? 

Det är för övrigt inte alla som har tillgång till scanner, så inscanning av dokument är en tjänst som Af borde kunna erbjuda. En myntopererad kopieringsmaskin, vilket är vad som erbjuds, är inte lika användbar idag. 

Af skulle kunna tillhandahålla en webbplats där man lägger upp relevanta dokument, och så ger man arbetsgivaren ett lösenord för att kunna läsa dokumenten. I och med att Af kan verifiera att dokumenten ser korrekta ut kan detta fungera som en vidimering, vilket annars är svårt att få till på elektronisk väg. Då kan arbetsgivaren också lita på att original har scannats in i omanipulerat skick. För övrigt vill Af oftast se dokumenten när man skrivs in i vilket fall.

* Branschspecifika jobbcoacher. ”Vi hjälper även till med att matcha företag och arbetssökanden inom följande yrkesområden:” skriver ett bemanningsföretag på sin hemsida om jobbcoachtjänsten. Och så räknar de upp ett antal branscher. Detta ger intrycket att man kan få en jobbcoach som är specialiserad på den egna branschen. Men i själva verket är jobbcoaching en standardiserad produkt, lika för alla. Om alla ändå erbjuder ungefär samma tjänst, vad är det då för mening med femtioelva olika anordnare? Borde man inte åtminstone i de större städerna kunna erbjuda coacher som har branschkunskaper? Det borde ju vara en mer användbar hjälp.

En annan intressant artikel här.

onsdag, augusti 17, 2011

Irrelevant om Breivik är kristen

Var Anders Behring Breivik en kristen terrorist?

Den frågan har många ställt sig, och många svar går ut på att Breivik inte var någon riktig kristen. Man ställer upp olika kriterier för att vara kristen, och konstaterar att han inte uppfyller dessa.

Jag menar att frågan är fel ställd. Det är inte gärningsmannens identitet som är det intressanta. Identiteten är irrelevant för den som liksom jag förkastar föreställningar om kollektiv skuld. Människor som tillhör alla slags olika grupper begår hemska dåd. Det betyder inte att andra gruppmedlemmar är skyldiga.

Det avgörande är istället om gärningsmannen inspirerades av en viss lära eller inte. Man kan vara medlem i en religiös grupp och utföra våldsdåd av andra anledningar än gruppens lära. Då har läran ingen betydelse. Men man kan också inspireras av en lära utan att vara medlem i en grupp som omfattar läran. Extremister kan till exempel inspireras av andra sorters extremister ifråga om synsätt, metoder och retorik.

Strunt samma således, om islamister eller Anders Behring Breivik är riktiga muslimer eller riktiga kristna. Det avgörande är om de inspirerades av lärorna eller inte. Om de gjorde det, bör man fundera över dessas innehåll.

I både islam och kristendom finns det ju komponenter som extremister kan ta fasta på. Det är lätt att hitta verser i Koranen och Bibeln som uppmanar till eller förhärligar våld (ifråga om Bibeln främst GT och Uppenbarelseboken). Men framför allt finns det i dessa läror ett inbyggt svartvitt tänkande, eftersom det anses vara av så avgörande betydelse att ha rätt tro. Det finns en himmel och ett helvete, det finns gott och ont, och det finns vi som har den rätta tron och de som inte har det. En sådan svartvit uppdelning av människor är grogrunden för varje form av extremism. Så att Breivik planterar sig själv i den kristna myllan är inte alls så konstigt. Det finns förstås mycket i kristendomen som går på tvärs med hans dåd, men det behöver han inte bry sig om. Han ser vad han vill se, och han ser ett vi som har rätt, ett dem som som har fel, och en kamp dem emellan, vilket är precis vad han letar efter.

tisdag, juni 21, 2011

Dags att begränsa ränteavdragen

Ännu ett i raden av myglande riskkapitalbolag som vägrar att betala skatt, genom konstruktioner där ett utländskt moderbolag lånar ut pengar till ett svenskt dotterbolag till ockerräntor.

Är det inte dags att införa begränsningar i hur höga räntor man får dra av? En nivå kan vara genomsnittlig reporänta för året +3% eller något liknande. För den överskjutande räntan medges inga avdrag. Detta bör gälla både privatpersoner och företag. Lite extra krångel kanske, men det borde det vara värt. Detta skulle också ha fördelen att sända en signal: lånar man pengar till för höga räntor så får man faktiskt skylla sig själv. Det SKA svida i plånboken att bete sig på det sättet.

torsdag, april 28, 2011

Den stora osynliga bjälken

Det är faktiskt lite svårt att förstå ibland. Alla kristna vet väl vad Jesus sa om bjälken i det egna ögat. Ändå tycks det finnas vissa kristna debattörer som verkar totalt omedvetna om vad detta faktiskt betyder.

I en debattartikel i tidningen Dagen efterlyser en Christian Braw ärlighet och meningsfull diskussion med humanisterna. Ok. Men i den egna diskussionen ägnar han sig alls inte åt ärlighet, och debatterar alls inte på ett sätt som inbjuder till meningsfull diskussion, utan precis tvärt om.

Han börjar med att kalla ateister "teofober", och fobi är ju ett psykiatriskt tillstånd. Nästa steg blir att hänvisa till en studie på "neurotiska ateister". Trodde inte att ordet "neurotisk" användes seriöst nu för tiden, och kanske är det inte seriöst heller. Men det är tydligt vad han vill antyda: ateister är psykiskt störda.

Detta är förstås inte ärligt på något sätt.

Sedan talar han om vad han kallar "praktisk" ateism, där man tydligen erkänner Guds existens men lever som om Gud inte finns. Han verkar tro att det talas om detta i Lilla Katekesen, men maken till förvirrat och ologiskt resonemang får man leta efter. Sådant inbjuder knappast till meningsfull diskussion.

Nästa steg blir att hävda att ateister "förnekar människan" eftersom de inte tror på odödliga själar. Denna övergång brister inte bara i logik, den är uppenbart oärlig.

Sedan börjar han prata om jurister(!). "...men vad man egentligen förnekar är att människan kan uppfatta gott och ont." Vilka är "man"? Det där "man" är ett ord som ofta används på ett oärligt vis, och detta kan nog ses som ett exempel. "Man" får representera något slags odefinierad grupp som man inte behöver visa existensen av. Det handlar förstås om att antyda att ateister är omoraliska. Vilket han saknar egentliga bevis för, så han får antyda det på ett oärligt sätt istället.

"Det är ovanligt att ateister är konsekventa" blir nästa anklagelsepunkt, som liksom tidigare inte backas upp med något. Som jag har visat är Braw genom sin oärlighet inte särskilt konsekvent själv. Sedan menar han att ateism kräver att man känner hopplöshet. Detta är osant. Det går utmärkt att som ateist finna glädje, kärlek och mening i relationer till andra människor, och det tror jag också att Braw inser, men utan att vilja erkänna det. Hans mål är dock lätt att förstå: Ateism ska framställas som något mörkt, dystert och negativt. Är du inte en riktig dysterkvist så är du inkonsekvent och ingen riktig ateist.

Ateister är alltså, enligt vad Braw vill antyda:
*psykiskt störda
*"förnekare av människan"
*omoraliska
*antingen dysterkvistar eller inkonsekventa

Vill Braw verkligen ha en meningsfull diskussion? Hur meningsfull blir en diskussion där man utgår från att motståndaren är en psykiskt störd, omoralisk, antingen hopplöst förtvivlande eller inkonsekvent människoförnekare? Det är uppenbart att Braw är en hycklare och inget annat. Han vill inte ha en meningsfull diskussion, han vill bara visa upp sig: "Titta på mig, jag trycker till de hemska ateisterna. Sätt igång och hylla mig, alla kristna!" Lite grann tror jag att det är med Braw som med dem som Jesus anklagade för att stå i gathörnen och rabbla långa böneramsor för syns skull. Det är inte ärligt, det är inte meningsfullt, det är bara tomt poserande.

En annan klyftig sak som Jesus sa, vara att man skulle vända andra kinden till. En förklaring till detta som verkar rimlig, är att det handlar om att få den som slår att se illa ut i omgivningens ögon. Det är i så fall en lektion till som Braw inte har fattat.

För det är ju ofta så, att när någon häver ur sig omotiverade angrepp på någon, så är det den angripne som får sympatierna. Den angripande framstår som en otrevlig buffel. Nu är det inte alla ateister som inser detta heller, men på grund av vad Jesus sa är det anmärkningsvärt när kristna inte fattar galoppen.

I många debatter där troende och ateister bryter ut i långa tirader om motståndarsidans förskräcklighet kan man säkert vinna många poäng genom att upprepa motståndarens anklagelser och säga ungefär: "Jaha, så du menar alltså att jag är a, b, c, d och e? Är det något mer du vill anklaga mig för, eller var det allt?" Publiken inser förstås att debattören som person inte alls är a-e, och det är angriparen som ser dum ut.

Som Braw alltså.

söndag, april 17, 2011

Akademisk förvirring

"Som religionsvetare menar vi att det inte finns någon observerbar religion skild från de människor som utövar den. Det är människor som skapar religion genom sina handlingar och inte religion som bestämmer hur individer handlar."


Så skriver två "religionsvetare" i SvD idag. En religion är alltså ingenting annat än summan av ett antal individer. Det finns ingen religion utöver de religiösa.


Jag menar att de har fel. Precis som ideologier, organisationer, partier, företag, vetenskapsgrenar och så vidare är mer än summan av anhängare, medlemmar eller anställda, är en religion mer än summan av de religiösa. 


Fundera på följande uttalanden:


Det finns ingen kommunism, det finns bara kommunister.
Det finns ingen liberalism, det finns bara liberaler.
Det finns ingen biologi, det finns bara biologer.
Det finns ingen matematik, det finns bara matematiker.
Det finns ingen politik, det finns bara politiker. 
Det finns ingen scoutrörelse, det finns bara scouter.
Det finns inga orkestrar, det finns bara musiker.
Det finns inga företag, det finns bara företagare, anställda och ägare.


Låter inte riktigt rätt, eller hur? Självklart inte. Ett system är något mer än dess byggstenar. Massor av atomerna i vår kropp byts ut under vår livstid, men det är fortfarande vår kropp.


En religion är ett system som kan innehålla många sinsemellan olika grenar, men inte desto mindre är de olika grenarna del av samma system. Detta system innehåller strukturer, organisationer, en historia, en idéhistoria, traditioner, konstituerande skrifter, trender, normer och så vidare, som inte behöver vara knutna till specifika individer. 


Visst skapar individer religionen genom sina handlingar, med detta utesluter på inget sätt att systemet påverkar hur individer handlar. Det finns en växelverkan mellan individ och system. Att systemet är dynamiskt innebär naturligtvis inte att det inte existerar! Artikelförfattarna har på något sätt kommit fram till att påverkan bara går i ena riktningen, men detta är, som var och en förstår, inte bara en grov förenkling. Det är fullständigt fel. Frågan är om deras åsikt bygger på ideologi eller bara intellektuell lättja.


Det skulle ju kunna vara så att de har en dold agenda. I vanliga fall brukar det höra till god ton att skilja på person och sak/idé. Din idé är idiotisk, men det behöver inte innebära att du är idiot. Det kan finnas psykologiska förklaringar eller miljöfaktorer, och alla kan vi göra misstag. Att kritisera idéer brukar anses vara mycket mer acceptabelt än att kritisera individer. Därför brukar man också göra detta i religionssammanhang. Kanske är det fråga om ett försök att tvinga in kritiken i en låda där den framstår som mer osympatisk? Om man, som artikelförfattarna vill, övergår till att kritisera individer istället för idéer, kan man förstås fortfarande kritisera extremister och komma undan med det, men det blir mycket svårare att kritisera föreställningar som är mer mainstream. Vi ska alltså inte längre kritisera helvetestro, utan de helvetestroende.


Men kanske är artikelförfattarna snarare ute efter att helt enkelt skydda systemen från kritik, genom att styra över kritiken mot individerna. Individerna är små och rörliga mål, och utgör framför allt väldigt många mål. Vi får inte längre kritisera Katolska Kyrkan och dess idéer för inkvisitionen, utan endast de handlade individerna. Och dessa handlande individer var inte alls påverkade av systemet, för det har religionsvetarna sagt. 

torsdag, april 14, 2011

Roten till det onda

Jag har nu läst också sista delen i Maciej Zarembas serie om den svenska skolan. Den svenska pedagogiska forskningen har uppenbart djupa problem. Lyckligtvis tror jag att väldigt många lärare har klarat sig rätt bra ändå. De inser att barnen behöver kunskaper, inte ideologi.

För pedagogflummeriet handlar ju just om ideologi som ersättning för empiri. När man går efter empirin mäter man sina teorier efter verkligheten, och verkligheten kan ibland visa att man har fel. Sådant är ju jobbigt. Men när man går efter ideologin mäter man istället sina teorier efter kartan, och då blir det ju mycket lättare. Så länge man utformar sina teorier enligt samma skola som ritat kartan, blir det ju liksom aldrig fel...

Jag tror dock att Zaremba inte riktigt gräver sig ner till roten till det onda. Visst kan det handla en del om reaktioner mot det gamla relativa betygssystemet, som blev idioti när det användes för att sortera elever på klassnivå. Frågan är om det alls var tanken, man måste ju ha en stor population för att normalfördelningskurvan ska vara relevant, men i alla fall. Självklart ska vi inte använda betyg för att sortera elever på orättvisa grunder.

Men i grunden tror jag det handlar om något annat, nämligen en dogmatisk relativism.

För några månader sedan satt jag i publiken på en paneldebatt där man diskuterade religion. Två av deltagarna, som räknades till de troende, var Helle Klein och en äldre manlig akademiker jag inte minns namnet på. När Guds existens diskuterades, verkade dessa hävda att det var en ointressant fråga huruvida Gud egentligen finns. De menade nämligen att det inte finns någon objektiv verklighet. Den äldre mannen menade att några prominenta tänkare till och med hade visat detta. Hur de hade lyckats med detta framkom inte.

Tror att många i publiken, liksom jag, vid detta tillfälle tänkte ungefär "Ehh...va?". Det slog mig senare att om det verkligen inte finns någon objektiv verklighet, så kan de där prominenta tänkarna inte heller existera i den objektiva verkligheten. Antingen hade de alltså fel...eller också fanns de inte på riktigt. Oavsett vilket, så blir argumentet rätt svagt.

Man kanske är det just på det här sättet man tänker i de akademiska elfenbenstornen, medan de som lever utanför har ett helt annat perspektiv.

Men kan det inte vara bra att ifrågasätta dogmer, sådant vi tar för självklart, påstådda absoluta sanningar och så vidare. Jo visst. Men man kan göra detta på två sätt.

Man kan göra det ur epistemologiskt perspektiv. Epistemologi, eller kunskapsteori, handlar om vad vi vet och kan veta. Här kan man tänka sig att det finns en objektiv verklighet, men att det kan vara svårt för oss att ha korrekt kunskap om den. Vi kan sakna metoder att studera den, den kan vara komplexare än vi klarar av att ta in, vi ser bara vissa aspekter av den (vissa våglängder av ljus till exempel), vi ser den genom olika filter som utgörs av förväntningar och fördomar, och så vidare. Vi har inte fullständig kunskap om helheten och kommer kanske aldrig att ha det heller, på grund av att våra förmågor är begränsade.

Vi vet inte absolut säkert att det finns en objektiv verklighet, men det är en filosofisk fråga som jag inte ska behandla så mycket här. Kanske är livet en dröm, hallucination eller datorsimulering. Men sådana möjligheter kan vi inte praktiskt anpassa oss till. Vi kan inte leva våra liv eller utforma vårt samhälle efter sådana föreställningar. Vår erfarenhet säger oss att det är en utmärkt väl fungerande strategi att anta att det finns en objektiv verklighet. Även om vi inte vet allt om hur den är beskaffad, kan vi stegvis lära oss mer om den.

Men de två i paneldebatten gjorde istället ett ontologiskt ställningstagande. Ontologi är frågan om vad som finns och hur det är beskaffat. Ingen epistemologisk försiktighet heller, de visste minsann att det inte finns någon objektiv verklighet. Vilket är ett enormt anmärkningsvärt ställningstagande, när man tänker på saken.

Inte desto mindre misstänker jag att det är just ontologiska ställningstaganden som har kommit att genomsyra den pedagogiska ideologin. Det finns inga absoluta sanningar. Det finns inga rätta svar. Det finns bara berättelser, utsagor, upplevelser, åsikter osv som alla är subjektiva.

När man har olika åsikter om hur världen är beskaffad, så kan man dra slutsatsen att detta beror på epistemologiska problem. Det är svårt att veta vad sanningen i sin helhet är. Eller så kan man dra slutsatsen att orsaken är ontolgisk, det finns ingen sanning.

Det är notervärt att det, precis som i fallet med ideologin och kartan, är mycket lättare att tänka sig en ontologisk orsak till oenighet. Då kan vi slappna av, och var och en får tycka som man vill, det är liksom lika rätt eller fel alltihop. Om orsaken däremot är epistemologisk, har vi en väg framför oss som är full med hinder och stridigheter. Vi kanske inte ens kan komma ända fram till målet, bara närma oss det.

När det gäller moralfrågor kan det finnas fog för att hävda att det inte finns självständiga moraliska sanningar och absoluta värden. Det är dock lite av en annan diskussion, här talar vi om hur världen är beskaffad. Men kanske har det faktum, att det kan vara motiverat att hävda att det inte ontologiskt existerar objektiva moraliska värden, ha spillt över, så att man hävdar detsamma om objektiv verklighet. David Hume sa att man inte kan härleda "bör" från "är". Men man borde lägga till: Man kan inte härleda frånvaron av "är" från frånvaron av "bör".

Så kanske är det i grunden inte frågan om en ideologisk konspiration någonstans. Det kanske helt enkelt handlar om minsta motståndets lag. Man tar den lättaste vägen. Att gå efter verkligheten och använda epistemologiska förklaringar till oenighet är jobbigt. Att gå efter kartan och använda ontologiska förklaringar är enkelt. Bara att blaja på. En naturvetare måste ta den första, annars funkar det inte. Men en pedagogikforskare, som får pengar från staten oavsett vilken väg man tar, och som får lättare att skriva om man tar den senare vägen?

Och om man försöker utforma skolan med utgångspunkten att det inte finns några egentliga sanningar om världen, hur stort värde sätter man då på kunskap? Det är klart man då hellre ser eleverna "söka" på egen hand. Man vill också att de ska ifrågasätta, och ifrågasättande är ju bra, men vilket slags ifrågasättande blir det? Det blir inte ett ifrågasättande där man funderar kring hur något kan ha blivit fel, hur man borde ha gjort istället och vad ett bättre svar kan vara. Relativismens ifrågasättande ser annorlunda ut. Ifrågasätt allt som vill hävda ett rätt svar. Ja, särskilt läraren.

torsdag, mars 10, 2011

Västvärldens egna talibaner

En teori som slagit mig den senaste tiden är följande: Den grupp som har störst makt i samhället kommer också att avgöra inom vilket område samhället stiftar drakoniska lagar.

I länder där religionen har stor makt är det brott som hädelse som ges de mest drakoniska straffen. I exempelvis Pakistan kan man som bekant få dödsstraff för hädelse.

I västvärlden och andra utpräglat kapitalistiska samhällen är det i stället de stora företagen som har makten, och det syns också på påföljderna. Att man kan få sparken om man skriver något negativt om arbetsgivaren på Facebook kan väl jämföras med att man kan hotas med exkommunicering om man är katolik och uttalar sig för fri abort. Men den verkliga talibaniseringen har skett inom upphovsrätten. I dagens DN skrivs om konststudenten som fick böta 200 000 euro för att hon målade en tavla med en väska på. En ensamstående mamma i USA fick betala 1.92 miljoner dollar för att hon lade ut 24 låtar på nätet via Kazaa. Det är möjligt att utdöma böter på upp till 150 000 dollar per låt i sådana fall. Ett tredje exempel är låten "Happy Birthday to you". Melodin till denna låt skrevs 1893, så kompositören är förstås död sedan länge. Inte desto mindre hävdar Warner Music att de har copyright på låten till 2030 och kan stämma vem som helst som sjunger den offentligt om de inte betalar royalty. Många restauranger i USA tillåter därför inte att sällskap sjunger låten för att fira någon.

Jag är inte emot upphovsrätt som sådan, men jag menar att genom att företagen har en makt i kapitalistiska samhällen som liknar mullors och ayathollors i teokratiska samhällen, har de på många punkter lyckats åstadkomma en talibanisering av lagstiftningen. I teokratierna hotas det med ett eftervärldsligt helvete, i en kapitalistisk stat hotar talibanerna med livslångt ekonomiskt helvete istället. Det handlar om plånboken istället för själen, men principen är densamma. Den som går emot våra regler förtjänar ett straff som är så hårt som det bara är möjligt, det räcker absolut inte med att straffet står i proportion till brottet, utan det måste vara något mycket värre än så.

fredag, februari 04, 2011

Dagens Dumheter

Finns det någon läsare som varit inblandad i en diskussion om religion, och då försökt använda sig av argument från förnuftet? Akta er! Det är nämligen en synd att hålla på med sådant! Det visste ni inte va?

Inte jag heller, men det kan man läsa i den eminenta tidningen Dagen idag:

Citat:

"År 1784 skrev Immanuel Kant en bok där han svarade på frågan vad upplysningen var, och beskrev den som människans vuxenblivande och hennes befrielse från dogmatism och okunnighet. I denna rörelse upprepas den ursynd som tycks gå på repeat i mänsklighetens historia, från Eden och framåt. Nämligen den synd som består i att vilja ta Guds plats. Den upplysta människan vänder sig bort från den Gud som är källan till allt ljus, och menar sig i stället själv bära på ljuset i form av förnuftet."

Att sträva efter upplysning, här definierat som strävan efter befrielse från dogmatism och okunnighet, är alltså en ursynd, och att vända sig till förnuftet är liktydigt med att vända sig bort från Gud. 

Så om ni stöter på en troende som verkar oförnuftig, glöm inte att prisa honom eller henne för sin rättfärdighet!

En lite klyftigare predikant hade förstås istället försökt antyda att det finns någon slags koppling mellan Gud och förnuftet, och att ljuset av kunskap inte är någonting som är motsatt Guds ljus. Men här var det precis tvärtom Gud och förnuftet blev motsatser. Ja, med sådana predikanter behöver ateisterna inga egna argument, det är bara att läsa upp innantill... :) 

tisdag, januari 25, 2011

Kristna värderingar=Ingen vård för alla?

Det var intressant att jämföra ett par artiklar i Dagen idag. Å ena sidan artikeln "KD bör vara rättvisans rebeller" som talar om att solidarisera sig med de svaga. Å andra sidan den översatta artikeln Nio falska Jesus-versioner... av en J Lee Grady, som har ett helt annat budskap. Bland dessa falska Jesus finns nämligen

"Demokratiske Jesus, som rider på en åsna och fördelar välstånd, hälsovård och stimulanspengar till alla som är trötta och tyngda av bördor."


Var och en förstår naturligtvis direkt att "hälsovård" syftar på den amerikanska sjukvårdsdebatten. Budskapet här är att den verklige Jesus naturligtvis inte skulle vilja ha någon "socialized medicine". Strunt i vad han sade om "dessa minsta som är mina bröder", ingen ska behöva betala för någon annan. De fattiga ska be snällt om välgörenhet och sedan vara j-t tacksamma. 


Ett solidariskt budskap, och ett lömskt anti-solidariskt budskap under samma religions tak. 

lördag, januari 08, 2011

Palins första dödsoffer?

Den amerikanska kongressledamoten Gabrielle Giffords sköts tillsammans med flera andra ikväll


Hon är en av dem som varit utsatta för särskilt hårda attacker från Sarah Palin och teapartyrörelsen. Se till exempel denna länk eller googla helt enkelt "Gabrielle Giffords Sarah Palin". Notera kartan med hårkors och den starkt våldsinfluerade retoriken som har använts. 


Ur detta perspektiv är det som hänt knappast särskilt förvånande. Detta är någonting som har hetsats fram.