När det gäller stormakers inflytande över andra länder kan man säga att det är Först till kvarn-principen som gäller. Om en stormakt har fört in sina reguljära styrkor i ett land som stöd till ena sidan i en inre konflikt, så kan inte den andra stormakten göra samma sak till stöd för en annan sida. Man kan bidra med rådgivare och vapen, men man kan aldrig riskera att det uppstår en situation där den ena stormaktens och den andra stormaktens trupper beskjuter varandra.
Att gå med i en försvarsallians är förstås likvärdigt. Om/när Georgien går med i NATO, kan inte ryska trupper göra vad de gör nu. Så det gäller förstås att passa på medan man kan, och på det sättet också förstås skjuta upp ett NATO-medlemskap ytterligare. Situationen i Abchazien och Sydossetien har förstås försvårat NATO-medlemskap, och det har förstås också legat i ryssarnas intresse att elda på konflikterna på olika sätt. När nu Georgien gick till offensiv så är det bara för ryssarna att tacka och ta emot och stärka sin inblandning ytterligare.
Frågan är väl varför Saakasjvili gör så här. Ryssarna har förstås försökt provocera fram det, och kanske tröt tålamodet till slut. Men såvitt jag förstår, var det inte särskilt smart. Och nog måste väl väst ha avrått honom? Eller var det en impulshandling?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar