STIM stämmer Allsång på Skansen

Ja, STIM har upptäckt att det finns gott om smitare bland de svenska stugorna.

Men jag kan redan nu avslöja målet för nästa steg i STIM:s rättfärdiga jakt på skurkar och banditer: Allsång på Skansen. Visst, SVT betalar STIM-pengar, men det förstår ju var och en att det inte räcker. Att bara få betalt en gång, det är ju fruktansvärt orättvist för de stackars skivbol... förlåt, artisterna ska det förstås vara.

Men de rättskaffens på STIM har nu i sin vishet insett att naturligtvis är det så att varje person som deltar i allsången i tv gör ett offentligt framförande för ett stort antal människor. Självklart måste de betala för detta. Först sjunger de ju för alla i publiken, och då måste de förstås betala STIM-avgift, som STIM generöst nog satt till endast 10 kr per person i publiken, dvs ca 40 000 per sjungande. Sedan framför de ju också det hela för tv-tittarna, och här har STIM i sin godhet bestämt sig för ett rabatterat pris: 10 öre per tittare och sjungande. De sjungande kommer alltså undan med knappt 100 000 per person, vilket får betraktas som ett vrakpris.

Naturligtvis kommer dessa avgifter att också inkrävas retroaktivt, till endast 10% månadsränta, plus indrivningsavgift, fakturaavgift, expeditionsavgift, moms, skatt, avgiftsavgift och allmäna avgifter. Den som behöver anstånd med betalningen erbjuds att inteckna sina organ eller familjemedlemmar till förmånliga priser.

Men de största smitarna hittills får nog tv-tittarna sägas vara. Också deras sjungande framför tv-n är förstås att betrakta som offentligt framförande, STIM har beräknat att i genomsnitt 4.75 familjemedlemmar och grannar kan höra en tittares framförande. Räkningar kommer att skickas ut i nästa vecka. Självklart också retroaktivt, med generös dröjsmålsränta.

För att övervaka vilka program svensken sjunger med i har man också inlett ett samarbete med den svenska trygghetens försvarare nummer ett, jag tänker förstås på FRA. Genom studier av klassikern "1984" har man inspirerats till att övervaka medborgarna via tvåvägs-tv. Den nya övervakningstekniken har inkorporerats i alla tv-apparater med märkningen HD-ready. Detta framgår inte alltid av apparatens specifikation, men var och en förstår ju att detta inte är någon upplysning som köparen har någon direkt nytta av ändå. Någon rättighet att känna till att man övervakas kan ju inte sägas finnas. Har man rent mjöl i påsen har man ju inget att oroa sig för, som det så vist heter. Skulle individen istället vara innehavare av smutsigt mjöl i sin respektive påse skall vederbörande naturligtvis skämmas och påläggas mjölavgift.

Frihetens Rättfärdiga Administratörer, FRA, har också äntligen färdigställt projektet som ska sätta stopp för medborgarnas kriminella okynnessjungande i duschen. Självklart är också detta att betrakta som offentligt framförande. Det privata är ju offentligt, eller vad det nu är kamrat Bodström brukar säga. Betalar man inte STIM-avgift före sitt framförande kommer varmvattnet automatiskt att avstängas efter att vederbörandes intvålning är klar. Man måste gratulera våra FRA-vänner till denna genialiska lösning.

Här har man också infört en finurlig betalningsmodell för att se till att ingen ton sjungs kriminellt. Varje ton och ord kommer att faktureras efter sin respektive popularitet. Att sjunga ordet "hjärta" på tonerna A och C i tredje oktaven kommer således att kosta 11 kr, medan mindre populära ord och toner blir något billigare. Att sjunga ordet "fimbulvinter" på en kombination av Fiss i första oktaven och femstrukna Bess kostar som exempel endast 7:50. Ytterligare 25 öres rabatt är möjlig om tonarten är H-moll. Eventuellt kommer också en tilläggsavgift beräknad per BPM att införas, samt en mycket berättigad straffavgift för den som använder sig av fortissimo. Personer som befinner sig på hörbart avstånd från framförandet faktureras förstås för lyssnadet i vanlig ordning. Vad som är "hörbart avstånd" schablonberäknas genom att att analysera information från de GPS-chip som snart inopereras i medborgarna.

Naturligtvis kommer FRA, STIM och Antipiratbyrån att förbehålla sig rätten att använda filmat material för lämpliga ändamål, däribland kommersiella. Detta är något vi alla kan glädjas åt, framställning av upphovsrättsskyddat material representerar ju alltid en civilisationens höjdpunkt. Lika självklart är att de filmade anses avstå sin rätt till ersättning för eller inflytande över hur materialet används. Som alla vet är det endast juridiska personer som har rättigheter, inte individer. Det är också väl bekant att inte heller individens integritet kan anses ha någon form av egenvärde, och detta gäller förstås särskilt när den så kallade integriteten, i den mening något sådant nu verkligen existerar, ställs mot bolags väl motiverade kommersiella intressen.

Andra glädjande nyheter är att den så kallade regionkodningen har varit så framgångsrik att konceptet nu kan utökas. Musik, film och annat material kommer nu att nations-, läns-, och kommunkodas. Att föra en låt över en kommungräns kommer att kosta 10 kr, att föra en film över en länsgräns 48 kr. Att föra material över nationsgränser kommer att förbjudas. Vid korsande av en nationsgräns kommer istället personens licensstatus att nollställas, så att rätten att spela upp köpt material i det lämnade landet automatiskt upphör. För att säkerställa att dessa avgifter betalas ordentligt kommer en schablon-STIM-avgift på pass, biljetter, bilar, bensin, cyklar, skotrar, hästar, rullskridskor, skateboards, skor, strumpor, sandaler och fotpuder att införas.

Utvecklingen går framåt! De kriminella elementen i vårt samhälle bekämpas alltmer med den fasthet de så väl förtjänar!

Det här inlägget får spridas fritt så mycket man vill. Men så är jag ju helt sjuk i huvudet också.

Musik- och filmbranschen behöver ett IKEA

"Regeringen ger besked om fildelning" heter det på SvD idag. Fast det är inte särskilt tydligt egentligen vad som ska räknas som ett "intrång". Ska bolagen kunna gå till domstol och begära ut IP-adresser varje gång någon laddar ner en enda piratkopierad fil? Det vore vettigt att skilja på att dela ut och ladda ner, och egentligen skulle det kunna räcka att göra det straffbart att dela ut. Finns det inget utdelat, så finns det inget att ladda ner. Många fildelare är ju förstås både utdelare och nedladdare. Hur som helst så går det antagligen inte att komma undan att det måste finnas något slags lag mot att lägga ut upphovsrättsskyddat material.

Det är synd bara att branschen inte vill inse att de själva är en stor del av problemet. Vad folk vill ha är möjligheten att ladda hem det de vill ha på ett snabbt och enkelt sätt, och spela upp materialet på vilken spelare som helst som de råkar ha. Till ett rimligt pris.

Men branschen tycks ha gett sig f-n på att det ska vi inte alls göra. Man har haft minst 15 år på sig att skapa lösningar, men icke. Utbuden på de lagliga alternativen är undermåliga, särskilt när det gäller film. Sedan har vi allt trams med kopieringsskydd, regionkodning, CD-skivor som inte kan spelas upp på datorer eller installerar spionprogram om de spelas på datorer, DRM, och kanske det mest drakoniska hittills: HDCP.

Om jag vill se på en HD-film, exempelvis på blue-ray, på min dator i framtiden, då räcker det inte med att köpa en blue-ray-spelare och själva filmen (som kostar 200 spänn). Jag måste också köpa ett nytt grafikkort, som är HDCP-kompatibelt. Min 24-tums LCD-skärm, som kostade 7000 ny, kommer inte heller att fungera, eftersom den inte är HDCP-kompatibel. Många kommer att bli upprörda över det här.

Lika dumt är det med musik. När jag köpte ny mobiltelefon, prövade jag att ladda ner en låt via den, det kostade 12 kr. Men jag kan bara lyssna på den på mobilen, inte på datorn... tror tusan att jag aldrig köpte något därifrån igen.

Inte nog med att utbudet är dåligt och att det är mycket krångel, man tar dessutom ut samma ockerpriser som om man skulle köpa en skiva i en box. Vad är det då för mening, då kan jag ju lika gärna skicka efter skivan från CDON istället. Och det är rimligen det bolagen vill. De vill inte alls att vi ska ladda ner någonting. De vill fortsätta att sälja skivor som de alltid har gjort. Det framstår mer och mer som att de legala nedladdningsmöjligheterna är alibin, som man ska kunna peka på och säga "men hallå, det finns ju legala alternativ". Men de väntar sig egentligen inte att vi sak använda dem i någon större utsträckning. Det är i och för sig tur att det finns folk som i alla fall ärligt försöker driva på utvecklingen, som Apples Steve Jobs. Men det är naturligtvis inte en slump att han kommer från datorbanschen, inte film-och musikbranschen.

Här kunde man säkert lära en del av bokbranschen. Idag kan man köpa pocketböcker i alla möjliga butiker, den lokala mataffären till exempel. Folk är beredda att köpa om de ser att priset är rimligt. Den skillnad som är mellan att köpa en hardcover-bok och att köpa en pocket, något liknande borde det kunna vara mellan att köpa en skiva och att ladda ner låtarna.

Vi måste ju komma ihåg här att det är monopolister vi har att göra med. Deras mål är att ta ut så höga priser som det bara är möjligt. Eftersom det inte finns någon konkurrens annat än i distributionsledet, så uppstår piratkopiering som ett slags undergroundkonkurrent. Om folk inte vill betala ockerpriser i matbutiken går de till en annan butik. Om folk inte vill betala ockerpriser för musik och film så piratkopierar de.

Visst kan branschen fortsätta att ta ut höga priser och lägga vinsterna på att jävlas med folk i domstolarna. Men de skjuter sig själva i foten på lång sikt. Det tillkommer ständigt nya konsumenter i världen, och när människor får mer pengar i länder som Indien, Kina och Brasilien handlar det om hundratals miljoner nya konsumenter. Men inte tusan kommer dessa att betala tio kronor per låt och 200 kr per film! De har trots allt relativt låga inkomster jämfört med oss. I stället kommer de att lära sig att piratkopiera. Man har chansen nu, att erbjuda dem tjänster som gör det till en vana att välja lagliga alternativ. Denna vana kan bara uppstå om priserna är rimliga, och då talar vi om kanske 2 kr för en låt och 40 kr för en film.

Det kommer att svida i början, men på lång sikt måste branschen gå över från modesta volymer och höga priser till stora volymer och låga priser. När kostnaden att distribuera ytterligare en kopia av en låt är i princip noll, då är det minst lika bra att sälja 1 miljon låtar för 2 kr styck som att sälja 200K för 10 kr styck. Minst lika bra, för det kommer att öka intresset för artisten.

Så vad branschen behöver är ett IKEA. Där kan man ofta inte låta bli att plocka på sig saker som man egentligen kanske inte behöver, just eftersom det är så billigt. Och det är så det ska vara i en bra nätbutik. Äsch, jag tar några av den där artisten också, det kostar ju bara 2 spänn styck. Med dagens priser blir det att man bara köper det man VET är bra, om man köper alls.

För rent psykologiskt är det så, att vi har en uppfattning för de flesta varor om vad ungefär som är ett rimligt pris. När priset överstiger detta, då vill många låta bli, även om summan i sig kan tyckas låg. Att betala ett för högt pris kan upplevas lite som att bli lurad eller besegrad, det handlar inte bara om plånboken, utan också om egot.

Sedan kunde de vara bra om debatten kunde hyfsas till lite. Piratkopiering är inte stöld, piratkopiering är piratkopiering och inte stöld. Inget fysiskt försvinner, ingen innehavare blir av med något denne hade innan. Att stjäla en tavla och att kopiera en tavla är två olika saker. Piratkopiering är mer jämförbart med att planka på tunnelbanan eller att skippa att betala tv-avgiften.

Piratkopiering i sig måste inte heller alltid vara moraliskt fel, men då talar vi förstås inte om film och musik längre, utan om mediciner. När de moderna läkemedlen mot HIV kom, ville bolagen sin vana trogen ta ut så höga priser som möjligt. Problemet var bara att U-länderna inte hade råd. Deras val var att piratkopiera, alltså låta någon tillverka generiska kopior, eller att låta folk dö. Det var tur att de valde att piratkopiera.

När det gäller media har vi ju inte människoliv i andra vågskålen, så det är klart att det är en helt annan sak moraliskt sett. Men det visar vad monopol leder till i mindre rika länder om man tar ut för höga priser. Samma sak kommer att ske med andra monopol. Men kommer man att kopiera IKEAs möbler? I mycket liten utsträckning, just för att de är så billiga. IKEA kommer i stället att kunna sälja sina varor själva. Det är synd att musik-och filmbranscherna inte tycks vilja det särskilt starkt...