Officerare saknar moralisk ryggrad

Så har det hänt igen då. En värnpliktig har dött på en övning, och återigen vägrar officeraren som orsakade det hela att känna något som helst ansvar.

Den ryggradslöse ifråga har uppenbarligen givit en felaktig order, och försöker sedan i efterhand påstå att det var en "låtsasorder". Jag tror att de flesta inser hur genomskinligt det är. Att blanda in "låtsasordrar" i övningar med skarp ammunition vore ju ren galenskap.

Det riktigt vidriga i mina ögon är dock inte att han gör ett misstag. Sådant kan hända, tyvärr. Det vidriga, ruttna och avskyvärda är att han försöker komma undan sitt ansvar.

Genom detta gör han familjens och kamraternas lidande värre, och dessutom skämmer han naturligtvis ut försvaret.

Vad är det våra officerare lär sig på utbildningen? Att aldrig ta ansvar för misstag och istället skylla på andra? Inte konstigt då att försvaret är så sanslöst ineffektivt med våra skattepengar.

Jag måste säga att jag är pessimist angående försvarets möjligheter att lösa sina problem. Det finns alldeles för många ruttna äpplen i officerskåren, som hålls om ryggen av de andra.

Jag minns hur det var när jag gjorde lumpen. Massor av officerare som bara tycktes driva omkring och inte uträttade något. Som hade flyttats dit från andra förband eftersom de inte kunde avskedas, och som man inte hade användning för. Och ändå var det massor av luckor i utbildningen. Själv fick jag till exempel mycket träning i hur man monterar upp en kulspruta, men jag fick aldrig tillfälle att skjuta med en. Jag skulle chefa över ett antal, och jag fick lära mig deras uppgifter, men det var ingen som utbildade mig i mina uppgifter, för det var det ingen som kunde. Eller det kanske det fanns, men det var ingen som brydde sig. Ett stort jäkla slöseri med tid alltihop.

Samma sak på högkvarteret. En massa meningslösa överstelöjtnanter som bara vänder papper. Ingen reagerar mot allt det som är fel, för allihop tänker bara på att skydda sitt eget jobb.

För övrigt anser jag att samverkanspunkterna bör förstöras

Debatten om FRA rullar på, och det är egentligen rätt underligt att det blir så mycket tjafs om en sak: huruvida det är frågan om massavlyssning eller inte.

För vad förslaget innebär är tydligt: Det ska upprättas "samverkanspunkter" där all trafik som passerar landets gräns ska filtreras. Detta är solklart.

Så egentligen tycks mycket av debatten handla om huruvida massfiltrering ska kallas massavlyssning. Är det alltså bara ett meningslöst tjatter om språkbruk? Eller bygger det på någon djupare felförståelse, lagförslaget var ju uppenbart författat av någon tekniskt okunnig i alla fall.

I vilket fall, det vore kanske bättre att genomgående använda ordet "massfiltrering", så att debatten inte stannade upp på den punkten hela tiden.

Nåja, jag känner mig klar över hur jag ska göra med partimedlemskapet i alla fall. Blir det samverkanspunkter så går jag ur, ingen tvekan om den saken.

Om eländet verkligen upprättas, kanske det vore ide för motståndarna att avsluta alla sina offentliga uttalanden lite som gamle Cato i Rom brukade göra, dvs:

"För övrigt anser jag att samverkanspunkterna bör förstöras!"

På latin skulle jag tro att detta blir ungefär:

"Praetarea censeo puncta colligo esse delendam!"

FolkPartiet blir FörsvarsPartiet?

Nu i samband med Odenbergs avgång uppfattar nog många det lite grann som att moderaterna har lämnat fältet fritt i försvarsfrågan. Försvarskramarna, som traditionellt varit moderater, är nu lovligt byte för andra partier som vill knapra åt sig röster. Taktikern Björklund kommer nog snart att gå till attack.

En viktig förändring inom borgerligheten är ju att konservatismen har tonats ner. Kd pratar rätt lite om religion, moderaterna lobbar mindre om försvaret, och det här med Konungen och fosterlandet var det rätt länge sedan man hörde något om. I stället är det allt mer liberaler och ekonomister som har tagit över i framför allt centern och moderaterna, medan kd har blivit något slags mjukkonservativa med omvårdnad, familj och äldre som fokus. Traditionella konservativa värderingar tycks det växa fett med mossa på, om man säger så.

Vilket jag i grunden inte har något emot eftersom jag inte känner mig ett dugg konservativ. Allt skulle väl egentligen vara frid och fröjd om inte nu inte konservativa både till höger och vänster började lockas av Sverigedemokraterna i stället. För de ser förstås sin chans. Om ingen annan pratar om "svenskhet", stängda gränser, traditionella värderingar, kristendom, starkt försvar och Konungen och fostervattnet, då finns det förstås en öppning där att locka väljare. Nu består SD lyckligtvis till stor del av byfånar som saknar skarpa taktikhjärnor, men det kan räcka med att ett fåtal ledartyper som begriper hur en slipsten ska dras.

Faktum är ju att det till stor del är Folkpartiet som har fått agera patrull i frågor som kan locka konservativa. Invandring och integration, ordning och reda i skolan. När man gör så är det ju viktigt att man inte blir för lika dem man angriper. Liberalismen står normalt sett för en generös inställning till invandring, och den har man kunnat behålla eftersom man har kombinerat den med kravställande. Kom gärna hit, men det gäller att du sköter dig. Liknande krav i skolan: Vi ska satsa, men kräver att du sköter dig.

Det fungerar eftersom FP, som traditionellt liberalt parti uppfattas som tillräckligt annorlunda än SD. Det skulle inte fungera lika bra med moderaterna som uppfattas som konservativa.

Nu tycks moderaterna förlora trovärdighet hos försvarskramare, och då kan det nog bli så att major Björklund ser sig manad att patrullera gränsen så att inte väljare släpps över bron. Onekligen har han rätt förutsättningar för att ta över försvarsfrågan, precis som man tidigare lagt beslag på skolfrågan. Här kan man ju hoppas att budskapet följer den tidigare inslagna vägen: Vi värnar försvaret, men vi ställer också högre krav.

För det vore ju verkligen på tiden. Försvaret är ett jäkla härke, som det brukade heta i lumpen. Trenden har länge varit mindre försvar för samma pengar. Det gäller bland annat att få ordning på materielinköpen. Förvaret ska inte vara en stödförening till försvarsindustrin. Vidare måste officerarnas anställningsstrygghet offras. Kan man ändra i LAS så kanske man kan detta också?Ut med allt gammalt dödkött som driver omkring. Åldersstrukturen måste fixas, och den som inte längre behövs måste faktiskt gå till AMS som alla andra. Vi ska förstås inte ha regelrätt åldersdiskriminering, men genom att ställa hårdare och väl valda krav på officerare går det säkert att hyvla bort de överflödiga.

Så om SD börjar hojta om mer pengar till försvaret kan Björklund vara precis rätt person att bemöta detta genom att visa på hur man ska skapa ett effektivare försvar. Om man måste trampa på några ömma moderattår på vägen så är ju inte det hela världen.

Fast det finns förstås en stor risk att han i stället bara kommer att vara lojal mot sina gamla kamrater. Jag bara pekar på tänkbara scenarion här, inte vet jag hur det kommer att bli i slutändan. Liberal ideologi kommer nog i vilket fall inte att ha någon större roll i sammanhanget. Johan Jakobsson må vara borta, men hans anda lever kvar, och Björklund är utan tvekan en i gänget som sätter taktiken före ideologin.