söndag, oktober 09, 2011

Så här skapar vi fler jobb

"Sökes desperat: Två miljarder jobb" är rubriken på en intressant artikel i SvD idag. Riktigt så många jobb har jag kanske inte idéer till. Men jag skulle vilja ta upp några i alla fall. Många bäckar små, och det finns många idéer som förtjänar att tas upp till diskussion.

Arbetstidens fördelning:

Att förkorta arbetstiden är ett vanligt förekommande förslag. Och på sikt tror jag att mycket talar för något sådant. Produktiviteten stiger ständigt, men viljan och förmågan att konsumera har sina begränsningar. Om de som arbetar kan producera samma mängd på kortare tid är det ju naturligt att korta den arbetade tiden. Man kan också ta ut produktiviteten i ökade löner, men oftast tas den ut i form av ökad vinst. 

Men vi bör diskutera andra modeller än sex- och sjutimmarsdagar. En variant är 4*9-modellen. Man arbetar alltså 36 timmar, nio timmar fyra dagar i veckan. Man arbetar lite längre, men får istället en ytterligare dag ledig. 

Ett sådant upplägg skulle kunna innebära andra vanor. Istället för att åka hem och laga middag, går vi till lunchrestaurangen en gång till. Kanske sitter vi där och äter, kanske köper vi en matlåda. Barnen äter middag i skolan och på dagis. Vi kommer hem lite senare, men när vi väl kommer hem kan vi slappna av. Ingen mer stress att gå och handla och lista ut något nytt till middag. Totalt sett får man mer tid över till familjen, man får ju en hel ledig dag. Eventuellt kan skolbarnen gå några timmar på den femte dagen också. Det är ju inte nödvändigt att alla har sin lediga dag samtidigt, vilket också gäller lärare.

Detta kommer att kunna skapa en hel del jobb i restaurangbranschen. Det blir också färre resor, två per vecka, så det blir sparade bensinpengar för dem som kör till jobbet. Bättre för miljön också. Man har experimenterat med fyradagarsvecka i Utah, där ingick dock ingen förkortning, utan man arbetade 4*10 timmar. 

Vi bör också diskutera olika åtgärder för att minska övertidsuttaget. Man kan till exempel ställa större krav på att alla arbetade timmar registreras, och sedan kan man höja arbetsgivaravgiften på övertidstimmar och sänka den på övriga. Nästan alla jobbar övertid varje vecka.

Ge arbetslösa chans att söka timanställningar 

För den som står utanför arbetsmarknaden är ett tillfälligt påhugg otvivelaktigt bättre än ingenting alls. Tyvärr är det i praktiken omöjligt för arbetslösa idag att jobba några timmar här och där. De flesta sådana jobb går nämligen via bemanningsföretag nu för tiden, och kollektivavtalet som tecknats mellan bemanningsföretagen och facken säger att ingen får anställas timvis som inte redan har "annan huvudsaklig sysselsättning". Det vill säga, om du redan är studerande eller har ett jobb är du välkommen att söka ett extraknäck, men de som är arbetslösa göre sig icke besvär. Så här står det:

Om arbetstagare särskilt begär det kan anställning på viss tid ske för att erbjuda möjlighet till återkommande korta anställningar. Detta avser arbetstagare med annan huvudsaklig sysselsättning som önskar tillfälligt extraarbete.


Nog kan jag förstå att det finns skäl för denna ordning. Men priset är att de arbetslösa utestängs från en del av arbetsmarknaden. Det är inte rimligt. Precis som i fallet med övertid får vi en ordning där vissa jobbar så att de knappt har någon fritid, andra har inget jobb alls.  

Ersätt Fas 3

Det är inte utan att man undrar om det som kallas Fas 3 inte egentligen var tänkt som ett slags slutförvaring. Tidigare var det ju så att om man hade hamnat i Fas 3 kunde man inte få någon mer praktik eller utbildning. I som här inträden, låten hoppet fara. Det är ett stort problem att de som hamnar i Fas 3 inte ska kunna få en sysselsättning som liknar ett vanligt jobb. Risken är att vanliga anställningar trängs ut av Fas 3-jobbare.

Men varför då inte göra ett Alexanderhugg och göra om systemet till en riktig anställning? Istället för Fas 3, får den arbetslöse en anställning på deltid i ett offentligt bemanningsföretag. Nivån ska anpassas så att lönen ungefär motsvarar ersättningen man annars skulle ha fått. De deltidsanställdas timlön ska alltså vara fullt marknadsmässig. Därmed kan de utföra "riktiga" arbetsuppgifter och använda resten av tiden till att söka jobb. Detta ger de arbetslösa mycket mer gångbara erfarenheter, och är också en betydligt värdigare lösning än att sätta folk i vuxendagis. 

Ta bättre vara på människors idéer

Många människor har idéer till nya produkter eller om hur man skulle kunna förbättra olika företags befintliga produkter. Ett problem idag är att det egentligen bara finns två vägar att ta vara på en sådan idé. 

1. Patentera idén själv, och försök sedan sälja in idén till ett företag, alternativt starta ett eget. 

2. Berätta om idén för ett företag, men för att göra detta måste du avsäga dig alla anspråk på ersättning och erkännande. 

Denna situation uppstår på grund av den policy många företag har för så kallade "unsolicited ideas". Orsaken är juridisk. Om någon skickar in en idé som liknar något man redan håller på med internt, och man på något sätt erkänner att man tagit emot denna idé, finns risken att man blir stämd av den som skickade in idén om man gör verklighet av den interna idén. Risken för detta är visserligen störst i USA, men det gäller andra länder också. Här är ett exempel från Apple

Att patentera är dyrt, och kanske har man inte möjligheten att utveckla idén själv. Det är alltså ett problem att det inte finns något mellanläge. Idéer hamnar på grund av detta i skrivbordslådor för alltid. Många skulle nog kunna nöja sig med ett erkännande som de kunde visa upp, och en mer begränsad kompensation som vore småsmulor för ett företag. 

Ett förslag, eller kanske snarare en affärsidé som det är fritt fram för vilken bloggläsare som helst att försöka göra verklighet av, är att tillhandahålla just ett sådant mellanting. 

Man kan tänka sig en webbsida, som gör att företag och andra kan sponsra och belöna idéer utan att behöva administrera så mycket själva. Siten är uppdelad efter kategorier, och man kan välja vilken kategori man vill sponsra, och inom vissa ramar skapa egna. Man skickar in sin idé, och därmed blir den publicerad och public domain. Men man får ”skryträttigheter” och chans till belöning. Vinnare utses med jämna intervall, eventuellt genom medlemsomröstningar. Man kan visa upp för andra, såsom potentiella arbetsgivare, hur många röster och hur mycket pengar man har dragit ihop.

Man kan också tänka sig en avdelning där man inte delar ut priser, men där man ändå kan uppmärksamma idéer som är patenterade och ännu inte förverkligade, och kanske kan då de högst rankade hitta någon som vill betala royalties.

Förbättringar hos Arbetsförmedlingen

Några punkter också om hur Arbetsförmedlingen (Af) skulle kunna fungera bättre:

* Jobbredovisning. Den som är inskriven hos Af ska regelbundet redovisa vilka jobb man har sökt. Men detta görs via ett personligt besök, telefon eller e-mail. Stenålder! Detta innebär att en handläggare ska sitta och skriva in uppgifterna i datasystemet, tid som skulle kunna användas till att faktiskt stödja den arbetssökande. 

Naturligtvis vore det smartare om den arbetssökande kunde gå in på en hemsida och själv fylla i ett lösenordsskyddat formulär istället. Vi har kunnat deklarera på nätet i många år, men Af lever på många sätt fortfarande kvar i det förgångna. Jag har hört ryktas att man diskuterar saken, men det är dags att någon minister sparkar Af rejält i baken så att de kommer till skott någon gång. 

* En meritdokumentdatabas. Eftersom de flesta jobb numera söks elektroniskt, ser det onekligen lite underligt ut när en annons efterfrågar vidimerade betygsdokument. Men det förekommer. Hallå, jag har scannat in originalet. Hur har du tänkt att den vidimeringen ska gör till, och hur ska du kunna lita på den? 

Det är för övrigt inte alla som har tillgång till scanner, så inscanning av dokument är en tjänst som Af borde kunna erbjuda. En myntopererad kopieringsmaskin, vilket är vad som erbjuds, är inte lika användbar idag. 

Af skulle kunna tillhandahålla en webbplats där man lägger upp relevanta dokument, och så ger man arbetsgivaren ett lösenord för att kunna läsa dokumenten. I och med att Af kan verifiera att dokumenten ser korrekta ut kan detta fungera som en vidimering, vilket annars är svårt att få till på elektronisk väg. Då kan arbetsgivaren också lita på att original har scannats in i omanipulerat skick. För övrigt vill Af oftast se dokumenten när man skrivs in i vilket fall.

* Branschspecifika jobbcoacher. ”Vi hjälper även till med att matcha företag och arbetssökanden inom följande yrkesområden:” skriver ett bemanningsföretag på sin hemsida om jobbcoachtjänsten. Och så räknar de upp ett antal branscher. Detta ger intrycket att man kan få en jobbcoach som är specialiserad på den egna branschen. Men i själva verket är jobbcoaching en standardiserad produkt, lika för alla. Om alla ändå erbjuder ungefär samma tjänst, vad är det då för mening med femtioelva olika anordnare? Borde man inte åtminstone i de större städerna kunna erbjuda coacher som har branschkunskaper? Det borde ju vara en mer användbar hjälp.

En annan intressant artikel här.