lördag, oktober 23, 2010

Måste teologerna förklara?

Teologi- det är ett missvisande ord egentligen. "Theos" betyder "gud", så ordet ger intrycket att teologi innehåller kunskap om Gud, analogt med exempelvis biologi och geologi. Så är förstås inte fallet. Teologi innehåller endast spekulationer om Gud, inte faktisk kunskap. Den innehåller kunskap om andra människors spekulationer och påståenden om Gud, men inte om Gud i sig själv. För några hållbara bevis har vi ju inte.

Lena Andersson skriver i DN idag att


"Om det är ”otillgängligt för vårt begränsade förnuft”, som det brukar heta, måste teologerna förklara varför de ägnar saken så mycken förnuftsmöda."

Vilket då väl syftar på att teologerna så ofta försöker sig på invecklade förklaringar till det ena eller andra, men när de pressas på svåra frågor i slutändan tenderar att gömma sig bakom mystik och fluffiga uttalanden om att Guds vägar är outgrundliga.

Måste då teologerna förklara? Ibland kan jag tycka att om religionen avstod från alla maktanspråk, så borde det egentligen inte vara nödvändigt. Då kunde vi se på religion som flugfiske, frimärkssamling och folkdans. En ofarlig hobby där beteendet i sig knappast är vetenskapligt grundat, men man gör det ändå för att det känns bra.

Går det att skapa en sådan ofarlig religion? Det borde inte vara omöjligt. Låt Svenska Kyrkan ligga och ludda till sig i några årtionden, så kanske vi börjar närma oss. Och det som på engelska kallas "unitarian universalism" ligger nog rätt nära redan idag.

Man kan fråga sig om teologi egentligen borde vara ett akademiskt ämne. I och för kan man ju studera folkdans på högskolan också. Det finns många kurser av hobbykaraktär. Klart, någon ska ju utbilda präster. Och dessa behöver förstås en hel utbildning som faktiskt inbegriper verklig kunskap. Kunskap om religion, historia, religiösa texter och så vidare. Man kan ju lära sig om kristendomen utan att det ställs krav på att man tror på den. Men kanske finns det också vissa delar som borde ligga utanför det akademiska systemet.  

måndag, juni 21, 2010

Varför inte en app?

En artikel i DN om en taggig "kondom" som skydd mot våldtäktsmän. Nu för tiden när moderna mobiltelefoner har GPS, borde det inte vara möjligt att skapa en röststyrd applikation som kan användas för allehanda överfall och nödsituationer? Man skriker "Polis!" eller något annat ord som man tränat telefonen att känna igen, så skickar telefonen på egen hand ett larm med positionsangivelse. Kan ju vara bra om man sitter fastklämd i en kraschad bil och liknande också.

lördag, juni 12, 2010

Ryggradslösa Dagen

Den kristna tidningen Dagen har stoppat en annons om ett ungdomsläger för kristna homo-, bi-, transsexuella och queerpersoner. Naturligtvis gav detta upphov till reaktioner.

Dagens Elisabeth Sandlund försöker försvara det hela med att en tidning har rätt att välja själv vilka annonser man vill ta in, och att man också har nekat många andra att annonsera. Detta är i och för sig riktigt, en tidning har rätt att välja. Men det är inte det som är huvudfrågan, utan huvudfrågan är vad detta säger om Dagens värderingar.

Sandlund påpekar då att man tidigare har tagit ställning mot samkönade äktenskap. Det är också riktigt, men annonsen handlar inte om äktenskap. För att neka annonsen utifrån något slags principer och värderingar måste man rimligen vara emot homosexualitet som sådan. Men några sådana värderingar har Dagen mig veterligen inte deklarerat öppet.

Och det är här Dagens principiella ryggradslöshet så tydligt kommer i dagen... Det finns i grunden bara två alternativ. Antingen är man emot homosexualitet som sådan, och då är det enda rakryggade att öppet deklarera detta och stå för detta ställningstagande. Då kan man också neka annonser som den nämnda utifrån detta. Eller så är man inte emot homosexualitet i sig, då deklarerar man detta, och då har man ingen principiell anledning att neka annonsen.

Det är detta val som Dagens redaktion mycket fegt vägrar att göra. Antingen är man emot eller så är man inte det, och oavsett vilket så bör man deklarera detta öppet och handla därefter.

Sandlund bör således skaffa en ryggrad och göra klart var hon egentligen står.

Tillägg:

Något bör också sägas om att man försvarar sig genom att hänvisa till läsarna och att dessa kan känna sig stötta. Det må vara ett acceptabelt resonemang om man ser det hela ur ett rent kommersiellt perspektiv. Men ur ett publicistiskt perspektiv är det en helt annan sak, där blir det återigen ett uttryck för ryggradslöshet. Man frånsäger sig själv ansvaret, och lägger det istället på läsarna. Det är ynkligt. Man kan ibland inte tjäna både pressetiska ideal och Mammon.

Eftersom vi talar om kristendom kan det vara intressant att dra en parallell till gamle Pontius Pilatus. Denne kunde inte finna någon skuld hos Jesus, men han följde ändå publikens vilja. Han tvådde sina händer och skulden fick falla på judarna istället. Men gjorde han rätt som avsade sig ansvaret? Kunde han över huvud taget lägga över ansvaret på någon annan? Beslutet var ju i slutändan ändå hans, och jag skulle säga att ansvaret också stannade kvar hos honom.

Elisabeth Sandlund försöker sig på en liknande manöver när hon tvår sina händer och hänvisar till läsarna. Men i slutändan är beslutet och ansvaret ändå hennes, och att hänvisa till publiken är inget annat än ett försök att fly undan ansvaret att göra ett eget ställningstagande.

Återigen, det finns bara två rakryggade alternativ: Antingen är man emot homosexualitet som sådan, och då deklarerar man detta öppet och avvisar annonsen utifrån detta. Eller så är man inte emot homosexualitet som sådan, och då deklarerar man detta öppet, tar in annonsen och låter läsarna tycka vad de vill.

Vad övrigt är, är feghet.

torsdag, april 15, 2010

Bitte Assarmo skriver om Bibeln

Bitte Assarmo försöker idag i SvD låtsas som att celibatet inom den katolska kyrkan inte har med sexövergreppen att göra. Intressant att se att katoliker så gärna skriver om Bibeln för att få den att passa in i deras vanföreställningar. Vem som helst kan ju konstatera att om det hade varit fel för präster att gifta sig, då hade det inte blivit någon Johannes Döparen... Skulle Gud en gång ha tyckt det vara en bra idé för präster att gifta sig, och sedan plötsligt ha ändrat sig?

Visst, Paulus säger i exempelvis Rom 7 att det är bättre att inte gifta sig. Men han säger också att det inte är något fel att göra så, och anledningen till han resonemang är att han tror att "den värld som nu är går mot sitt slut". Om undergången är nära är det bättre att inte ha en familj att tänka på. Men där hade han ju uppenbarligen helt fel, världen existerade vidare som om ingenting hade hänt. Detta tycks BA och katolikerna vara oförmögna att dra de logiska konsekvenserna av: Om världen inte är på väg att gå under när som helst finns det ingen anledning att inte gifta sig.

BA skriver:

Trots att prästcelibatet inte anses vara ett Guds påbud är det välgrundat i den kristna tron, och baserar sig på Matteusevangeliet. (Matt 19:12: En del föds utan möjligheter att gifta sig, en del har berövats den möjligheten av människor, och andra avstår från att gifta sig för himmelrikets skull.)

Låt oss se vad som faktiskt står i Matt 19:12.

"Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta."

I Bibelns notapparat kan vi sedan läsa att grundtextens uttryck bokstavligen betyder "kastrerade". Ja, tänk om de katolska prästerna faktiskt hade kastrerat sig istället. Då hade det ju inte varit något problem. Men vi lär inte få höra BA eller någon annan kräva att prästerna ska kastrera sig...

Faktum är att kastrering vore en väldigt lämplig påföljd ur bibliskt perspektiv. Jesus säger i Matt 18:6-8: "Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser (grek. skandalon: skandal, försyndelse, även stötesten, något som får en på fall). Förförelserna måste ju komma (de är anankē, nödvändiga, oundvikliga), men ve den människa genom vilken de kommer. Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll." Om detta gäller händer och fötter borde det också gälla testiklar.

Det borde således vara rekommendabelt för pedofilprästerna att kastrera sig, om de nu vill undgå den där eviga elden det pratas om... ja, om man nu ska gå efter Bibeln vill säga. Det verkar inte som om Bitte Assarmo bryr sig så värst mycket om vad som egentligen står där.

tisdag, mars 23, 2010

Så här hittar man rätt partner

Det slog mig när jag läste en artikel i DN idag. Vissa som tjänar pengar på att sälja böcker om dating tycker att man ska ställa upp en lista med en massa krav och leta efter drömprinsen. ”Säger du ja till fel person säger du samtidigt nej till den rätta” var devisen där. Andra tyckte att man skulle nöja sig med Mr Good Enough, bättre det än att sitta ensam och desillusionerad vid 40. Jag kan förstå hur båda tänker. Fast jag tror att jag kom på en bättre modell.

Den bygger på teorier om hur man sätter ihop aktieportföljer. Visst låter det redan väldigt romantiskt? Tanken är att man i botten har några stabila bolag som å ena sidan inte kommer att ge superavkastning, men som å andra sidan har liten risk. Till detta lägger man några kryddor med hög risk, men också chans till hög avkastning.

På ett liknande sätt skulle man kunna tänka när det gäller en partners egenskaper. Ju högre krav man ställer inom ett visst område (snygg, smart, rik, sexig, rolig, social, hög status, bildad, lång, vältränad…), desto större risk är det att man aldrig hittar någon som uppfyller kraven. Precis som man aldrig kommer att kunna bygga en portfölj där alla bolag superavkastar, kommer man aldrig att hitta någon som är 10-poängare på allt. Så vad man bör leta efter är någon som är ok och ”good enough” på de flesta områden, men som är en riktig 10-poängare på ett fåtal. Man behöver inte bestämma vilka på förhand.

Tricket är att sedan fokusera på de där speciella egenskaperna och fästa liten vikt vid resten. Detta gäller också livet i allmänhet. Man kan inte superlyckas med allting. Var nöjd med ”good enough” på de flesta områden. Men fokusera i ditt tänkande på det där fåtalet punkter där det faktiskt lyckades riktigt bra.

Sådär, nu vet du hur man blir lycklig. Bra va?

lördag, mars 06, 2010

Usel journalistik på DN, SvD, AB och Dagen

Flera tidningar, såsom SvD, DN, Aftonbladet och Dagen slår idag upp en nyhet med rubriken "Obama räknade fel". De kallar det alltså en felräkning, som om någon hade suttit och helt enkelt lagt ihop siffror fel. Så är naturligtvis inte fallet.

Vad det handlar om är framtidsprognoser, och prognoser om framtiden kan naturligtvis se olika ut utan att för den skull vara felräkningar. Till och med ärkekonservativa Fox News har anständigheten att skriva ut vad det handlar om:

The agency says its future-year predictions of tax revenues are more pessimistic than the administration's. That's because CBO projects slightly slower economic growth than the White House.


Det är alltså fråga om olika estimat av framtida tillväxt. Detta är inte detsamma som felräkning, vilket nog var och en kan begripa.

Är då detta frågan om medveten Obama-bashing från ett gäng högertidningar? Tja, möjligen ligger felet hos TT. Men om tidningarna ifråga har någon känsla för anständighet gör de nog bäst i att klargöra vad det faktiskt handlar om. Typexempel på dålig journalistik.



torsdag, februari 04, 2010

Mycket dumt ska man läsa innan ögonlocken trillar ner

Denna nyhet kan väl ses om ett exempel på hur tidningar såsom DN och Dagen kan blåsa upp vad som egentligen är icke-nyheter till något stort.

Vad det handlar om är en ny bibelöversättning i Norge. Där har man frågat sig om hebreiskans almah ska översättas med "ung kvinna" eller "jungfru" i Jesaja 7:14. Eftersom man nu har valt "ung kvinna", tolkas detta som att Marias jungfrudom ifrågasätts. Här finns det nu skäl att påpeka en del saker:

1. I svenska biblar har vi haft "ung kvinna" sedan 1917 år översättning.

1917: "Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel."

Bibel 2000: "Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, 'Gud med oss'".

Hej alla tidningar, ni är bara 93 år efter er tid. Grattis.

2. Naturligtvis kan kristna hävda att texten syftar på Maria även om det står "ung kvinna". Man kan ju faktiskt vara jungfru och ung kvinna samtidigt, eller hur?

3. Det finns ett annat hebreiskt ord, bethulah, som mer tydligt betyder jungfru, oskuld. Vissa översättare menar att om personens oskuld hade varit det väsentliga hade man använt detta ord istället. Wikipediaartikeln som jag länkar till ovan beskriver kontroversen väl.

Det handlar alltså om en detalj där man kan ha olika uppfattningar, men det har faktiskt mycket mindre teologisk betydelse än vad vissa vill göra gällande, och det är definitivt inte fråga om någon nyhet.

De som vill se det hela som en profetia borde för övrigt ta och förklara varför grabben kom att kallas Jesus istället för Immanu El, varför det inte sägs något i NT om den gräddmjölk och honung som han enligt Jesaja 7 skulle födas upp på, och hur det kan komma sig att gossen enligt Jes 7:15-16 inte förstod vad som är gott och vad som är ont förrän först senare, om han nu var så gudomlig redan från födseln. Dessutom är födelsen ifråga ett tecken till kung Ahas, som bör ha varit död sedan rätt många århundraden vid början av vår tideräkning.

Tillägg: Idag konstaterar en insändare ungefär detsamma som jag.

onsdag, januari 27, 2010

Skitroligt

Man kan väl säga så här om den här Edvard Unsgaard-historien:

Det var inte direkt förvånande att det var en moderat som såg bajsupptorkande som ett bra exempel på arbetslinjen. Den moderate arbetsmarknadsministern hade ju sagt redan om förra året att det skulle bli ett "skitår". Nu börjar vi förstå lite tydligare vad han menade. Man kommer till arbetsförmedlingen, och jobbcoachen säger: "Hördudu, jag såg lite bajs på Sveavägen i morse. Det kan kanske vara något för dig?"

Nåja. Man kan väl se det hela som en nyttig läxa för politiker. Om man inte tänker innan man uttalar sig är det risk att man uttalar det man tänker.

söndag, januari 24, 2010

lördag, januari 09, 2010

Svart, vitt och SD

Några kommentarer till Tomas Böhms artikel på DN debatt idag. Jag har tidigare läst en av hans böcker "Inte som vi – psykologiska aspekter på främlingsfientlighet och rasism". Det var ett bra tag sedan, men jag var i vart fall inte särskilt imponerad. För mycket psykoanalys och teorier som kunde varit hämtade från Freud. Hallå, det har faktiskt hänt saker i psykologin sedan dess, se bara på socialpsykologin som är mycket relevant i sammanhanget.

Men i vilket fall har han ju helt rätt i vad han säger om Sverigedemokraternas svartvita tänkande. Detta är ju själva grunden i deras tänkande. Det finns ett "vi" och ett "dem", och man måste enligt SD välja sida.

Tidigare brukade man skrämmas med invandrare i största allmänhet. Invandrare tar våra jobb, och så vidare. Men det var inte särskilt framgångsrikt, för det var inte så värst skrämmande egentligen. Att någon vill jobba är ju egentligen en bra egenskap. Och att säga att invandrarna ville leva på bidrag gjorde inte direkt folk rädda det heller.

Men nu efter 11/9 2001 har man någonting mycket mer effektivt att skrämmas med. Tokiga män i stora skägg som vill införa sharialagar. Onekligen mer skrämmande än en arbetskraftsinvandrare. Här kommer nu det svartvita tänkandet in. Att dessa utgör en minoritet spelar mindre roll, utan dessa låter SD blir representanter för hela gruppen muslimer, eller till och med invandrare i allmänhet. Sedan försöker de göra sig själva till representanter för gruppen svenskar, och ge oss intrycket att vi måste välja mellan svart och vitt. Vilken sida står du på? Vem väljer du? Tokstollen med stort skägg som vill införa sharialagar eller Jimmie Åkesson? De flesta skulle nog trots allt välja Åkesson. Jag med. Det är just illusionen att vi måste välja mellan dessa två som SD vill få oss att omfatta. I själva verket kan, och bör, vi förstås välja bort både Åkesson och extremisterna.

Det hela handlar alltså om att framställa det som ett val mellan svart och vitt, att göra det extrema till representant för svart, och sig själv till representant för vitt. Ett annat exempel är Göran Hägglund. I hans retorik står valet mellan "kultureliten" och "verklighetens folk". Kultureliten representeras ständigt av de två ökända konstfackseleverna, andra representanter nämns aldrig, och som representant för "verklighetens folk" försöker han lansera sig själv. Varsågod och välj. Ett annat exempel är Gudrun Schymans talibantal. Där fick talibanerna representera alla män, och hon själv fick representera motståndarna till talibantänkandet. Svart eller vitt, varsågod och välj.

Vad man måste göra när det gäller sådana typer av retorik är att underkänna frågan. Varken det extrema eller populisten som ställer frågan är bra representanter för de grupper man ska välja mellan. Vi behöver inte heller välja mellan det extrema eller populisten. Vi kan välja bort båda två.