tisdag, juni 30, 2009

Vill inte kristna argumentera ärligt?

Själv är jag agnostiker: Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas. Ingen vet säkert hur det ligger till. Jag vill ha ett samhälle där alla institutioner förhåller sig neutrala i religiösa frågor.

Men efter att ha läst ett par artiklar i Dagen idag börjar jag nästan undra varför jag egentligen håller dörren öppen för religionen. De två artiklarna, av Olof Djurfeldt och Joel Halldorf, är nämligen av den karaktären att jag tycker att Sveriges teologer har anledning att skämmas å deras vägnar.

Ska inte kristna vara moraliska förebilder? Borde detta då inte påverka debattetiken? De är båda två ute efter att kritisera humanisterna. Ok, det får man förstås göra. Men sättet de gör det på... suck.

Den som har läst några debattartiklar i sina dagar vet att ett av de billigaste knepen man kan ta till är guilt by association. Jämför motståndaren med Hitler, Stalin eller någon liknande, trots att du är fullt medveten om att motståndaren inte har något med dem att göra. Och det är precis vad de båda gör. Halldorf räknar upp massmord och talar om Hitler. Men ärligt talat, är det så här man lär sig att debattera på teologutbildningen borde vi lägga ner den bums! Djurfeldt å sin sida skriver:

"Vi menar också att ett sekulärt samhälle kan kväva religionsfriheten genom att bannlysa vissa meningar - så som det skedde i den kommunistiska världen"

Naturligtvis vet de båda två att humanisterna inte alls är ute efter något sådant. Ändå envisas de med sådant trams. Visst, jag vet att humanister kan köra med liknande argument. Men "att vända andra kinden till" handlar väl delvis om att man inte ska sänka sig till den andres nivå? Och om man lägger märke till bjälken i motståndarens öga, känns det då som en bra idé att tälja till en egen och köra in den på sig själv?

Många andra dumheter sägs också. Halldorf tycks gå in för relativismen när han ifrågasätter att det finns universella värden. Han antyder att frihet, demokrati och kritiskt tänkande skulle vara något specifikt västerländskt, och kallar det imperialism. Inser han hur grovt han förolämpar dem som inte är västerlänningar när han ifrågasätter om de vill ha demokrati? Vad tycker han att de ska ha istället?

Han kallar det "normativt problematiskt" att individen själv får välja livsåskådning. Men vad är alternativet: att individen INTE ska få välja, låter det bättre? Vad menar han egentligen? Halldorf är uppenbarligen en person som borde tänka ett par varv till på vad det egentligen är han skriver.

Hade jag fått examinera en sådan teologistudent hade betyget varit enkelt att sätta: ICKE GODKÄNT. Med sådana kristna behöver humanisterna inte skriva några debattartiklar.

fredag, juni 19, 2009

Skivbolagens talibaner

Det är inte så att jag är för fri fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag vill ha ett rättvist system, där upphovsmän får den ersättning de förtjänar och de som bryter mot lagen får ett åndamålsenligt straff.

Problemet är att skivbolagen med all önskvärd tydlighet visar att de egentligen inte vill ha något som kan kallas rättvisa. Exempel här. De vill införa ett slags juridiskt vilda västern, där alla principer om proportionalitet är avskaffade, och den starke kan använda domstolarna som ett verktyg för att statuera exempel.

Om någon slår någon annan på käften straffas inte gärningsmannen med 100 års fängelse för att statuera exempel. Det måste finnas en proportionalitet mellan straffet och brottet, och en gärningsman är trots sitt brott fortfarande en individ med rättigheter. Att ge en individ ett drakoniskt straff i syfte att statuera exempel är en kränkning av den individens rättigheter, och det kan inte tillåtas i ett rättsäkert samhälle.

Det mediabolagen är ute efter tycks vara att helt avskaffa alla sådana principer. Detta är farligt också i ett större perspektiv. Om domstolar börjar användas för att statuera exemepel på ett område, kan de komma att göra det också på andra områden. Det kan mycket väl sluta med att någon exempelvis döms till mångmiljonböter för att ha framfört mycket hård kritik mot en politiker.

Man skulle mycket väl kunna säga att mediabolagen är ute efter en talibanisering av rättsväsendet. För nog är denna dom en amerikansk motsvarighet till talibanernas handavhuggning för stöld och stening till döds för otrohet. Istället för religionen är det profiten som driver, men frågan är om inte extremismen i grund och botten är den samma. Ett slags bokstavstro på att gärningsmannen är satan själv och måste straffas så hårt det bara är möjligt. Ingen proportionalitet, ingen fråga om hur stor skada andra egentligen har lidit, bara rent hämndbegär mot vem det än är som vågar bryta de heliga reglerna.