torsdag, november 05, 2009

Hur lagen borde ändras

Några kommentarer om ett aktuellt fall angående nödvärnsrätten:

Det stora problemet med hur lagen är utformad ifråga om nödvärnsrätten är att lagstiftaren helt enkelt har smitit ifrån sitt ansvar. Det är i många fall svårt att veta hur mycket våld det kan vara rimligt att ta till i en nödvärnssituation. Om man bara tittar på lagen så är den verkligen inte till mycket hjälp. Är det rimligt att vanliga medborgare ska ha koll på vad som är praxis enligt tidigare domar i en sådan här situation? Det kan det rimligen inte vara.

Lagstiftare och rättssystem struntar alltså i att ge medborgare den information de behöver för att kunna fatta ett beslut i en nödvärnssituation. De är utlämnade till domstolarnas godtycke, utan att kunna veta på förhand vad bedömningen av en handling ska bli. Detta måste man göra något åt.

Sammanfattning av ett aktuellt fall: Skurken överfaller en kvinna i en bil och försöker strypa henne. A försöker stoppa överfallet, och slår skurken på axeln med ett tillhygge. Detta tycks dock inte ha satt stopp för skurken, som vänder sig om mot A. Det är här den knepiga situationen uppstår.

Vad kan A förvänta sig om skurkens avsikter? Skurken kan tänkas springa iväg, men skulle också kunna dra fram en kniv och hugga A, eller kanske ge A en rejäl spark i solar plexus så att han tappar andan och sedan inte kan försvara sig. Hur ska A kunna veta? Om A inväntar skurkens reaktion, kan det vara försent.

I det aktuella fallet väntade inte A, utan slog till skurken med tillhygget så att skallbenet spräcktes. Om skurken hade drigit fram en kniv hade detta antagligen varit motiverat. Hade han istället börjat springa hade det varit omotiverat.

Men hur ska A veta vad skurken tänker göra? Det är ju omöjligt. Domstolen tycks i det här fallet ha menat att A skulle ha inväntat en eventuell attack, men hade han gjort det kunde det ju ha varit något av det sista han gjorde. Det är inte rimligt att kräva detta av A.

Istället måste A få vara tillåten att fatta ett beslut utifrån den information han har. Han måste få utgå ifrån att om skurken använde en viss grad av våld mot kvinnan, så kommer skurken att använda samma grad av våld mot den som försöker stoppa honom. A borde alltså i detta fall kunna ha utgått ifrån att skurken hade för avsikt att använda en grad av våld som motsvarade strypningen av kvinnan. Om strypningen verkade vara avsedd att döda borde A således ha varit tillåten att utgå ifrån att skurken tänkte använda dödligt våld mot honom. I sådant fall är det knappast övervåld att banka ner honom med ett tillhygge.

Alltså: lagen bör ändras, och det bör skrivas in i lagen att:

*I en nödvärnssituation där det är oklart hur mycket våld en angripare kan tänkas ta till, får den som handlar i nödvärn utgå ifrån att angriparen kommer att använda lika kraftigt våld som tidigare har förekommit i situationen, oavsett om våldet har riktats mot den som handlar i nödvärn eller mot annan person eller personer.

Egentligen borde detta vara självklart. Tyvärr tänker inte alltid lagstiftare på det självklara.