Får det lov att vara lite mer kött på benen?

I en artikel i DN idag svarar Karin Bojs på en del av de många frågor som vetenskapsredaktionen får in. En del myter och missuppfattningar besvaras också. Men många skulle nog vilja veta mer. Därför vill jag verkligen rekommendera New Scientists special om klimatförändringar och särskilt då Climate change: A guide for the perplexed där 26 olika kritiska påståenden och myter tas upp och får sina svar.

I stort sett skulle jag vilja säga att klimatförändringar kan sammanfattas ungefär så här:

Jordens temperatur har fluktuerat mycket under historisk tid. Detta har då startat med sådant som vulkanutbrott/meteoritnedslag, förändringar i solaktivitet, periodiska förändringar i jordens bana (s.k. Milankovic-cykler). Men detta är bara början. Processen påverkas sedan av att stora isar reflekterar solljus (och skogar absorberar), att metangas kan frisläppas ur tundra när den värms upp, och att haven kan ta upp olika mycket koldioxid beroende på temperatur, mindre när det blir varmare.

Temperaturökning sätter igång förändringar, som i sin tur ökar temperaturen, och spär på förändringarna ytterligare. Vi har en självförstärkande process. Ökade mängder av växthusgaser i atmosfären kan i sig leda till temparaturhöjningar, men stora sådana förändringar sker normalt inte av sig själv, de måste triggas av något annat. Därför kommer historiska temperaturförändringar att samvariera med dessa andra orsaker. De yttre orsakerna kan dock inte åstadkomma särskilt stora förändringar själva, de är som en elgitarr utan förstärkare.

Men det finns också balanserande mekanismer, som att växter tar upp koldioxid. Om den totala biomassan ökar, så binds kol. Det gäller så väl den levande biomassan som den som lagras upp i kol och olja. Växthusgaserna koldioxid och metan är ju båda kolföreningar. Dessa balanserande mekanismer håller eventuella naturliga fluktuationer i mängden växthusgaser i schack, så att den självförstärkande processen inte kan komma igång. Det krävs inverkan av någon yttre faktor för att det ska hända (alltså solcykler, Milankovic-cykler osv).

Vad vi människor har gjort är att frigöra en massa lagrat kol och omvandlat den till koldioxid. Därmed har vi blivit just en sådan yttre faktor som kan ändra mångden växthusgaser så mycket att den självförstärkande processen kommer igång. Och antagligen snabbare än vad någon annan faktor gjort tidigare.

En process av global uppvärming är onekligen igång. Kanske har människan fått "hjälp" av solen eller variationer i jordbanan för att trigga detta. Men oavsett vad som satt igång det, håller vi nu på att förstärka processen. Efter att snöbollen väl kommit i rullning och vuxit sig tillräckligt stor, spelar det inte längre någon roll om exempelvis solaktiviteten förändras åt andra hållet. Rundgången är ett faktum.