Retoriken som funkar alltför ofta

Hå hå ja ja.

Sverigedemokraternas senaste utspel är förstås bara ett nytt exempel i raden av samma populära retorik som vi har hört så många gånger. Grundtemat är: Gruppen "de" vill göra något otrevligt mot "oss". Men lugn bara, vi står på din sida, så om du bara stöder oss så går allt bra.

I fallet Hitler var det judarna som påstods vilja kontrollera och korrumpera tyskarna.

Hos kommunisterna var det kapitalisterna som ville suga ut arbetarna till sista blodsdroppen.

Hos Göran Hägglund är det kultureliten som vill styra hur vanliga människor lever sina liv.

I Jimmie Åkessons värld är det muslimerna som vill ta över samhället och införa teokrati och sharialagar. Samt våldta svenska kvinnor. Kanske en och annan man också om de hinner med.

Tidigare var det mer generellt invandrarna som ville "snylta" på oss genom att ta våra jobb och våra bidragspengar.

Det viktiga är inte att "de" är osympatiska, det avgörande är att "de" vill göra något mot "oss". Att den nordkoreanska regimen förtrycker sina medborgare, det tycker vi är lite trist men vi gör inget särskilt åt saken. Skaffar de däremot kärnvapen är det en helt annan sak, då hotar de ju oss. Samma sak med Irak. Saddam förtryckte irakier, men det var inget som kunde motivera en invasion. Han måste på något sätt hota oss, annars går det inte. Om han däremot skaffar massförstörelsevapen, så är det naturligtvis för att han vill göra något hemskt mot oss. Helst ska det vara kärnvapen. Är det bara stridsgas så kanske det är tänkt att användas mot den egna befolkningen, och det bryr ju inte vi oss om. Sagt och gjort.

Lätt som en plätt alltså. Allt man behöver är att göra det troligt att "de" vill göra något otrevligt mot "oss", så är det bara att köra på sedan.

Lite svårare att bemöta den här retoriken. För den talar ju till grundläggande psykologiska instinkter som människan har haft så länge hon har funnits. Den där flocken där borta ser fientlig ut. Vi är din flock. Bäst att vi håller ihop och är lojala. Vår hjärna svarar som den har gjort sedan urminnes tider.

Utifrån detta är det lätt att inse hur man ska bete sig som nykomling i vilket sammanhang som helst, om man vill bli accepterad. Det gäller att göra klart att man inte är ett hot. Jag vill inte förändra någonting, ni behöver inte anpassa er. Fortsätt ni som ni har gjort tidigare. Då är det inga problem. Jag funderar på debatten jag såg på tv för ett tag sedan om heltäckande slöja, niqab. En muslimsk kvinna sa att det var svenskarna som borde anpassa sig. Man kan hålla med eller inte, men utan tvekan är det inte särskilt taktiskt att utala sig så. För det triggar ju just den här effekten som så många tycker om att spela på. De vill förändra oss. De blir ett hot mot oss. Undrar om hon tänkte på det? Borde man upplysa folk om att det kan vara oklokt att uttala sig så? Eller vore det snarare en uppmaning att vara ryggradslös?

Ett problem i fallet muslimer är onekligen att det bland dem finns extremister som verkligen är ett hot och vill tvinga på andra sina åsikter. Eller som bara uttrycker sitt förakt för "oss" och våra värderingar, exempelvis Muhammed Omar och Masoud Kamali. Sverigedemokraternas bästa rekryterare, utan tvekan. Bästa sättet att angripa "de-hotar-oss-retoriken" borde således bli att försöka isolera dessa extremister från det stora flertalet, så att det blir en tydligt avgränsad grupp extremister som utgör hotet, men inte övriga.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7