Jag har länge funderat på att köra igång en blogg, och känner att det nu är läge att få ändan ur. När jag skriver det här, sitter Christer Fuglesang med några kolleger och en fasans massa bränsle och väntar på att bli uppskjutna i rymden. Han har väntat ett bra tag nu. Man kan tycka att nu borde det väl ändå vara dags. Och jag kan bara hålla med. För faktum är ju att jag har haft den här bloggen registrerad sedan 2004, men inte skrivit mer än ett testinlägg.
Man får väl trots allt erkänna att väntan på Fuglesang har rönt en aning mera uppmärksamhet än väntan på min blogg. Men nu är den igång i vart fall.
Vissa av livets projekt är som Fuglesangs. Man kämpar och kämpar men det är inte säkert att det går för det. Så är det på jobbet, där jag labbar och labbar för att bevisa att olika proteiner binder till varandra, men det vill sig inte riktigt.
Andra projekt, och det är nog flertalet, är sådana som man mycket väl skulle kunna lyckas med, om man bara orkade och hade lite vilja och självdisciplin. Som till exempel att måla mitt element i badrummet (jag har sagt det i två år nu), att komma igång med träningen (nästa termin, jag lovar), skriva en bok, (om jag bara hade tid...man måste ju hinna koppla av också) eller att börja blogga (jamen jag är ju igång nu, duh...).
Anyhow. Nu börjar snart uppskjutningen att visas på tv.
Nu har jag kommit igång, Christer.
Nu är det din tur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar