tisdag, juni 30, 2009

Vill inte kristna argumentera ärligt?

Själv är jag agnostiker: Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas. Ingen vet säkert hur det ligger till. Jag vill ha ett samhälle där alla institutioner förhåller sig neutrala i religiösa frågor.

Men efter att ha läst ett par artiklar i Dagen idag börjar jag nästan undra varför jag egentligen håller dörren öppen för religionen. De två artiklarna, av Olof Djurfeldt och Joel Halldorf, är nämligen av den karaktären att jag tycker att Sveriges teologer har anledning att skämmas å deras vägnar.

Ska inte kristna vara moraliska förebilder? Borde detta då inte påverka debattetiken? De är båda två ute efter att kritisera humanisterna. Ok, det får man förstås göra. Men sättet de gör det på... suck.

Den som har läst några debattartiklar i sina dagar vet att ett av de billigaste knepen man kan ta till är guilt by association. Jämför motståndaren med Hitler, Stalin eller någon liknande, trots att du är fullt medveten om att motståndaren inte har något med dem att göra. Och det är precis vad de båda gör. Halldorf räknar upp massmord och talar om Hitler. Men ärligt talat, är det så här man lär sig att debattera på teologutbildningen borde vi lägga ner den bums! Djurfeldt å sin sida skriver:

"Vi menar också att ett sekulärt samhälle kan kväva religionsfriheten genom att bannlysa vissa meningar - så som det skedde i den kommunistiska världen"

Naturligtvis vet de båda två att humanisterna inte alls är ute efter något sådant. Ändå envisas de med sådant trams. Visst, jag vet att humanister kan köra med liknande argument. Men "att vända andra kinden till" handlar väl delvis om att man inte ska sänka sig till den andres nivå? Och om man lägger märke till bjälken i motståndarens öga, känns det då som en bra idé att tälja till en egen och köra in den på sig själv?

Många andra dumheter sägs också. Halldorf tycks gå in för relativismen när han ifrågasätter att det finns universella värden. Han antyder att frihet, demokrati och kritiskt tänkande skulle vara något specifikt västerländskt, och kallar det imperialism. Inser han hur grovt han förolämpar dem som inte är västerlänningar när han ifrågasätter om de vill ha demokrati? Vad tycker han att de ska ha istället?

Han kallar det "normativt problematiskt" att individen själv får välja livsåskådning. Men vad är alternativet: att individen INTE ska få välja, låter det bättre? Vad menar han egentligen? Halldorf är uppenbarligen en person som borde tänka ett par varv till på vad det egentligen är han skriver.

Hade jag fått examinera en sådan teologistudent hade betyget varit enkelt att sätta: ICKE GODKÄNT. Med sådana kristna behöver humanisterna inte skriva några debattartiklar.

12 kommentarer:

joelh sa...

Hej,

Roligt att du tagit dig tid att läsa och kommentera min text. Jag vill dock klargöra en sak angående kopplingen till Hitler och ett gäng massmord under 1900-talet: Poängen med de inledande avsnitten är ju helt enkelt att säga "Så väl vetenskaptro, demokrati och religion kan missbrukas." Humanisterna tar ju ofta i sina texter upp en rad inhumana religiösa bruk och buntar ihop dem under etiketten "religion" - jag ville visa vad som kunde hända om man på motsvarande sätt tar "icke-religiösa" övergrepp och buntar ihop dem. Sen menar jag inte att humanisterna har något med nazisterna att göra; lika lite som jag som kristen har något med muslimsk sharialag eller vissa hinduiska föreställningar att göra.

sen kan jag inte låta bli att kommentera din formulering "ska inte kristna vara moraliska föredömen". Det är något man som kristen får höra rätt ofta, och jag har alltid tyckt att det är lite märkligt! Varför skulle vi vara så speciella? Är vi de enda som har en moral här i världen? Du säger att du är agnostiker, men jag tänker väl att du också har dina moraliska rättesnören? Det är fint att du tänker så om oss, men jag är en människa som du som gör mitt bästa i att leva ett gott liv - jag tror samma gäller dig.

när det gäller "välja livsåskådning" (vilket jag alltså inte tror att man gör egentligen, och här har jag väl typ varenda sociolog och kulturantropolog i världen på min sida) så är det klart att det (åtminstone i en pluralistisk kultur) sker något form av ställningstagande i vuxen ålder. Det Humanisterna motsätter sig är ju att man öht fostras in i någon kultur - utöver den svenska, sekulära alltså. Här menar jag att det är fullt rimligt att också andra kulturella grupper får ha samma typ av fostran utifrån vad de uppfattar är rätt. Jag tycker att ett åsiktsmonopol är inhumant, helt enkelt.

slutligen angående att humanisterna inte vill kväva religionsfriheten: här citerar du ju Djurfeldt, men låt mig ändå ställa kommentera: Ok, humanisterna vill inte bannlysa religioner, håller med helt, men vad vill de egentligen? Sverige är världens näst mest sekulariserade land. Det finns endast 70 religiösa friskolor mot tusentals svenska kommunala skolor. de flesta religiösa i vårt land är invandrare och tillhör socialt utsatta grupper. är religionen i sverige verkligen värd denna kampanj, och den aggressiva retoriken? Vad är syftet, målet - vad vill man åstadkomma?

allt gott!
joelh

J L sa...

"Men ärligt talat, är det så här man lär sig att debattera på teologutbildningen borde vi lägga ner den bums!"

Va! Finns det UTBILDNING i teologi? Varför? Teologi är ju inte ens ett ämne!!?

Hmm... "lika lite som jag som kristen har något med muslimsk sharialag ... att göra. "

Tycker du inte om sharialagar? Kanske läge att engagera sig i någon slags organisation mot detta då. Jag behöver väl inte nämna vilken jag tänker på? (Hint: Det är inte en kristen organisation)

Joel... Hitler var Katolik. (Den livsåskådning han växte upp i och som är källan till Judehatet) Detta borde vara ändå vara elementa för en intresserad "teolog".

samuel sa...

Vill gärna tala om att jag håller med dig i att endast agnosticism kan med rätta göra anspråk på vetenskaplighet och att samhällets institutioner därför ska vara religiöst neutrala. Men ett problem är att ateisterna vill förvisa alla religiösa manifestationer från det offentliga rummet. Religionsfriheten måste försvaras. Dock måste det ske med ärliga argument. Också där har du rätt. Samtidigt vill jag framhålla att ateismen är helt grundlös och att teismen (till skillnad från religionerna) vilar på starka filosofiska grunder, där den starkaste är att de många komplext samverkande naturlagarna är så exakt avvägda att de leder till ett potentiellt antropocentriskt universum. En potential som har realiserats. Den intelligens som givit upphov till denna potential måste vara större än vår och av en helt annorlunda natur - icke materiell - eftersom universum inte kan vara sin egen orsak. Se energiprincipen och termodynamikens huvudsatser. Icke materiell är lika med andlig och fritt viljande intelligens är lika med person. Vi är inte ensamma som intelligenta och moraliskt sensibla personer. Vi är barn av universum som helhet. En helhet som vår skapare formgivit för vår skull. Ur dessa tungt existentiella insikter flyter alla religioner fram. Dessa existentiella villkor binder hela mänskligheten samman.

Axel P sa...

Hitler var förvisso döpt i Katolska kyrkan, men han var inte praktiserande katolik. Naziregimen tog mycket markerat avstånd från katolicismen, och av karriärister inom t.ex. SS krävde regimen att de skulle underteckna en förklaring där de avsade sig sitt kyrkomedlemskap.

Intressant nog var en av naziregimens första utrikespolitiska framgångar ett konkordat med Vatikanen, men Hitler bröt mot det redan så fort det hade trätt i kraft.

Att antisemitismen i Tyskland och Österrike skulle ha varit mer utbredd bland katoliker än bland protestanter under den tid Hitler växte upp är inte bevisat. Men visst fanns det en utbredd antisemitism i många befolkningslager, och Hitler fick säkert med sig mycket sådant från sin uppfostran.

Hur som helst är Hitler inte särskilt relevant i den debatt som nu förs. Debatten inleddes ju med de 12 Humanisternas artikel om ett "sekulärt samhälle", och den bör handla om de grupper som konkret finns representerade i dagens svenska samhälle. Historiska oförrätter och guilt-by-association har ingen plats i debatten.

För övrigt instämmer jag i det mesta som Joel H säger.

Det mesta av humanisternas sekulära ideologi kan inte motiveras enbart med hänvisningar till vetenskap och förnuft. Vi tycker nog alla att demokrati, frihet och jämställdhet är bra, men låt oss inte inbilla oss att dessa värden på ett entydigt sätt är vetenskapligt grundade eller att deras överlägsenhet kan härledas ur allängiltiga förnuftsprinciper. Vetenskaplighet, förnuft och rationalitet är nog bra som verktyg, men de kan aldrig utgöra någon värdegrund.

Kristian sa...

Jag tror att jag ska börja nerifrån.

Det är helt riktigt att värden inte kan härledas ur endast vetenskap och förnuft. Men saken är ju den att inga värden egentligen kan bevisas. Man kan hävda värden och tro på värden, men det går inte att objektivt bevisa att de är sanna. Det gäller sekulära såväl som religiösa värden. Precis som i fallet med Guds existens kan vi framföra argument för och emot som kan påverka åt vilket håll folk lutar, men något bevis blir det aldrig.

Däremot är förnuft, vetenskap och rationalitet mycket användbara för att analysera befintliga system. Är de konsekventa, finns det motsägelser i dem, vad blir konsekvenserna av att följa dem?

Man kan också använda dem i "systembygge", men man måste då ha några andra värden eller antaganden som utgångspunkt för att härleda nya tankar ur.

För att ta några exempel: Vi antar att Gud finns och älskar alla människor. Då är det logiskt att anta att Gud vill att vi ska agera kärleksfullt mot andra, och att han kan tänkas bli upprörd eller besviken om vi agerar kärlekslöst. Då är det rationellt av oss att försöka att efter bästa förmåga agera kärleksfullt mot andra.

Detta kan man förstås komma fram till av många andra skäl, men bara för att illustrera vad jag menar: Utifrån ett grundantagande kan vi resonera oss fram till vad som rimligen är rationellt.

Det finns som jag ser det ingen anledning att ställa religion och förnuft i ett motsatsförhållande generellt. I den nuvarande debatten ser jag en risk att det kan bli så. Förnuft och logik borde ha en plats i religionen, och antagandet att det finns en Gud strider inte mot förnuft eller vetenskap.

Joel ifrågasätter ovan om kristna behöver vara moraliska förebilder. Men Jesus kom med ett moralbudskap som han uppmanade människor att följa. Om man då tror på Jesus tycker jag att det är i högsta grad logiskt att försöka sträva i den riktning han pekar ut. Jag menar inte alls med detta att kristna är de enda som har anledning att vara moraliska. Det finns många skäl att vara moralisk. Men det går väl knappast att komma ifrån att kristna har ett ytterligare skäl, jämfört med icke-troende?

Det går alltså utmärkt att utifrån vissa grundantaganden, som varken kan bevisas eller motbevisas, bygga en religiös uppfattning som är både logisk och rationell, givet att antagandena stämmer.

Kristian sa...

Men det finns också religiösa föreställningar som är logiskt problematiska. Ett exempel är blodsoffret. Detta är ju faktiskt centralt för kristendomen, och i Hebreerbrevet hävdas att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Men detta verkar ologiskt om man samtidigt tänker sig att Gud är god och allsmäktig. Varför skulle blodsoffer vara nödvändiga för en sådan Gud?

Ett annat exempel är hur egentligen treenigheten fungerar i praktiken. Vid Jesus dop skildras de som tre, men på vilket sätt är de vid detta tillfälle "en"?

Ibland strider religiösa föreställningar mot vetenskap, med young earth creationism som känt exempel.

Andra gånger är religiösa lagar ologiska av moraliska skäl. Hur kan Gud vara god och rättvis och samtidigt tillåta slaveri eller stening av den kvinna som inte blöder på bröllopsnatten, såsom i moseböckerna?

Så resultatet av att föra in logik och vetenskap blir ibland att vissa dogmer och texter helt enkelt måste förkastas.

Svaret på sådana frågor blir ibland att det är ett mysterium som vi inte kan förstå, osv... men ett sådant svar kan jag aldrig köpa. För resonerar man så, då kan man teoretiskt tro på i princip vad som helst. Varför inte Oden eller det flygande spagettimonstret?

Jag skulle aldrig kunna tro på en religiös uppfattning som inte har en inre logik och rimlighet. Det är helt riktigt att logiken ensam inte går att bygga system av, men som verktyg är det oundgängligt.

När det gäller det här med om livsåskådning är ett val, så är det klart att det inte är ett val av typen vad man ska äta till lunch. Men det är något man kan byta ut, och oftast då som resultatet av en lång tids funderande, alltså en process, men det kan också vara någon omvälvande händelse i livet.

Men det man kan välja är att vara öppen för andra åskådningar, lära sig om dem och fundera kring dem. Detta kan sätta igång en process som gör att man byter till en annan eller mejslar ut en egen åskådning.

Här ser jag det som viktigt att alla får rätt och möjlighet att nyfiket söka i vilken riktning de vill. Jag ser inget problem med att föräldrar talar om för sina barn vad de själva tycker. Men om de däremot skulle hindra dem eller hota med något slags repressalier om de söker i någon annan religiös riktning, då ser jag ett problem. Ingen har rätt att ställa sig i vägen för någon annans nyfikenhet. (Såvida det inte är en destruktiv sekt de söker sig till.)

Något om de ursprungliga frågan också. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vilka åsikter man har i övrigt har stor inverkan på hur man tolkar religioner och ideologier. Det är sällan så att en religion eller ideologi ensam och i sig orsakar ett övergrepp, utan det handlar om att läran kombineras med något annat. När religion kombineras med maktbegär, rasism eller fascistiska värderingar (se ett inlägg längre ner på bloggen) får man en väldigt farlig blandning. Kombineras den med demokratiska ideal kan man få något helt annat. Samma sak med vetenskapen, den kan användas till både vapen och medicinska hjälpmedel.

Det vore alltså bra om man i debatten kunde komma förbi de meningslösa försöken att utmåla den ena eller andra läran som i sig ond eller god. Både förespråkare och motståndare mår bra av att inse att "det beror på".

samuel sa...

"Ibland strider religiösa föreställningar mot vetenskap, med young earth creationism som känt exempel."

Glöm det här med young earth creationism. Det finns mycket rimligare läsningar av Bibeln. Se följande lilla text. Egentligen krävs en längre utläggning, men den får inte plats inom bloggers format.

En grundläggande huvudsats inom fysiken är att energi inte kan skapas eller förintas, kallad energiprincipen. Av detta följer en enkel men häpnadsväckande slutsats: det finns ingen fysisk förklaring till universums uppkomst.


Teorin om Big Bang är bara ett konstaterande av att universum har en startpunkt ur vilken rummet, tiden och all energi och materia har sitt ursprung, och att denna punkt skall uppfattas så bokstavligt som möjligt. Vilket framkallar två frågor: Vad fanns i denna punkt som kunde åstadkomma vårt vidunderliga universum? Och varifrån kom dess så oerhört potenta innehåll?

Den första frågan kan vetenskapen besvara. I startpunkten fanns en fantastisk mängd energi i form av exciterade fotoner (ljusenheter). Fotoner, vars energi är oskapbar och oförstörbar, har en mycket speciell men relativt okänd egenhet som de verkar vara rätt ensamma om: oändligt många fotoner kan packas in i ett mycket litet rum, en planckenhet stor. Det finns ingen gräns för hur många de kan bli.

Det enda som händer när de packas samman är att ljusintensiteten, temperaturen och energin stiger till allt högre nivåer, omöjliga att föreställa sig. Stephen Hawking talar om en hetta många miljoner biljoner triljoner grader stark i kosmos första ögonblick i vilket fotoner fusionerar till övriga elementarpartiklar under det att punkten exploderar och blir till universum.



Det är ur sammangjutningen av miljarder grader heta fotoner hela vår synliga värld fötts och består av än idag. Synlig materia är innerst inne energiskt ljus. Energipaketen, fotonerna i atomerna som bygger våra kroppar är alltså fjorton miljarder år gamla och still going strong. Vi är urljusets barn.

Men varifrån kom all denna energi? Det kan vetenskapen inte svara på. Frågan och svaret blir bokstavligt talat metafysiska. För enligt principen om energins bevarande kan energi vare sig skapas eller förintas av någon materiell kraft; den kan endast omvandlas till olika energiformer: solljus, rörelseenergi, elektricitet, elljus etc., vilka i sista hand landar i obrukbar entropi, lågintensiv värmestrålning. Den enda rimliga förklaringen blir då att en ickemateriell storhet, en osynlig skaparmakt, obunden av fysiska naturlagar, skapade denna urenergi i form av fotoner ur intet. Hur gick det till?

Omöjligt att veta, men för en gudstroende står svaret klart: med ett maktord, en ljusbefallning från den allsmäktige: "Varde ljus!" . Denna förklaring är desto mer trovärdig i vetskapen om att vi har en skriven uppenbarelse (1Mosebok1) om denna ljusets skapelseakt nedtecknad av Mose tre tusen år innan någon människa kände till ljusets natur och dess många följdverkningar under universums långa historia. Av Guds ljus är du kommen.

Kristian sa...

Ja, om man tänker sig att "varde ljus" och Big Bang refererar till samma sak, och att om Gud skapade livet så gjorde han det genom en process som liknade evolutionen, då finns det egentligen ingen motsättning mellan religionen och vetenskapen. Man får förstås också skippa föreställningen att alla levande djurarter räddades genom att stuvas in i en stor båt.

Egentligen vore detta en föreställning som framstår som mer värdig en Gud, än det som kreationismen målar upp. Att sätta igång en process som ger upphov till något fantastiskt långt senare, det känns liksom mer som universums härskare än att skapa alla de tusentals skalbaggsarterna var och en för sig, för att ta ett exempel.

samuel sa...

Vad glad jag blir! Du har förstått mina huvudpoänger trots att du ännu inte läst min mera detaljerade utläggning av saken. Skulle vara intressant att ta del av din ärliga mening efter att ha läst mitt vetenskapligt inspirerade bibelstudium. Jag skickar texten i två delar.

Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt.
Del ett.

“I begynnelsen var ordet och … i ordet var liv”. Modern vetenskap har på ett mycket övertygande sätt bekräftat sanningshalten i denna utsaga i Johannes evangeliums inledning och dess motsvarigheter i Första Moseboks skapelsebefallningar genom att visa att allt liv bygger på ordergivningen från orden i det kemiska språket DNA - alla livsformers generalplan.

DNA är en spiralformad dubbelkedja av sammanlänkade atomer av ett antal grundämnen, bl.a. syre, väte och kväve som i olika kombinationer bildar de centrala molekylerna i DNA, s.k. baser. Om dessa livets huvudrollsinnehavare står det i Nationalencyklopedin: “Ordningsföljden mellan dessa baser i kedjan utgör grunden för en informationskod, ett genetiskt språk, där alfabetet består av fyra bokstäver: A,T,G och C.” Som alltså är namnen på de betydelsebärande baserna som i långa sjok bildar livets ord, satser och budskap. De är livets kod, livets hemlighet. Ur de genetiska koderna springer livsformer fram som vore de resultaten av gudomliga befallningar à la Första Mosebok: “Varde ros!” “Lax bliv till!” “Giraff spring fram!”.

Men som bibeltroende person är det viktigt, avgörande, att få en viss biblisk utsaga bekräftad och förklarad av mer än ett bibliskt sanningsvittne och helst finna en nytestamentlig förklaring till det gammaltestamentliga bildspråket. En sådan förklaring finner vi i Hebreerbrevets elfte kapitel: “Genom tron förstår vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud…” Fullbordad genom ett ord, en sats, ett budskap. (Av grekiskans remati: ord, sats, budskap i singularis.)

Varför refererar inte Hebreerbrevets författare uttryckligen till Första Moseboks sex dagar av många skapelsebefallningar? Jo, här förklaras, ja, uppenbaras, att alltsammans, hela skapelseverket, låg gömt i den första skapelsesatsen: “Varde ljus!” (långt innan sol och måne framkallades). Eller som Paulus återger samma sats i 2Korinterbrevet 4:6: “Ljus skall lysa fram ur mörkret.” I den befallningen låg universum gömt som i ett frö, ett innehållsrikt frö ur vilket universum exploderat fram (en explosion som fortfarande pågår; expansionsfarten accelererar). I det ord-sats-budskapet fanns all den information som behövdes för att fullborda världen. Inte minst den exakta kalibreringen av de naturlagar enligt vilka all världens fenomen - från galaxer till giraffer - funnit sina former när tiden, de rätta omständigheterna, varit inne för dem var och en att framträda.

samuel sa...

Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt
Del två.

Allt vad universum rymmer har evolverat, utvecklats, vecklats ut till vad det är idag ur sitt urfrö, sitt varde-ljus-ursprung. I Guds urskapelseord fanns all den innebörd inneboende till det som senare skulle komma att förverkligas: “… så att det man ser icke har blivit till av något synligt” fortsätter Hebreerbrevet. Nämligen av Guds ords kraft. De sex dagarnas skapelseverksamhet i Första Mosebok får ses som en bildlikt åskådlig framställning av den astronomiska och evolutionära tiden; av hur de olika skapelsekategorierna framträder när vars och ens tid är inne - något som ligger förutsagt i skaparens första och enda sats, vars potens innefattar alla följande satser.

Varde ljus! Tack vare Albert Einsteins välkända ekvation E=mc2 vet vi nu att ljus hör intimt samman med energi och materia (E står för energi, m för massa, c2 för ljusets hastighet i kvadrat). Ljus i alla dess former äger energi. Materia i alla dess former är bunden energi. Eftersom all energi universum rymmer framkallades i Big Bang har all materia, ytterst sett, sitt upphov i det energirika ljus Gud befallde fram i skapelseögonblicket.

Och tack vare Stephen Hawkings kosmologi vet vi nu att universum föddes i en ultrahet ljusexplosion, Big Bang, som visar att materia ursprungligen var ren energi i form av ljus - många miljarder grader heta fotoner som i våldsamma kollisioner fusionerade, sammangöts, till andra elementarpartiklar, såsom elektroner och protoner, vilka i sin tur bildade atomer som väte och helium när universum svalnat tillräckligt.

Och tack vare biologin, med början hos Linné och Darwin, anar vi nu hur liv och intelligens succesivt har evolverat ur materien enligt de naturlagar Gud uttalade i universums födelseögonblick. Liv och intelligens är naturliga följder av materiens och energins/ljusets inneboende egenskaper och interaktioner med varandra (se exv. organisk kemi, fotosyntesen, proteinsyntesen). DNA utgörs ju av grundmateria, grundämnen, atomer, sinnrikt kombinerade i miljarder molekyler till de koder allt liv bygger på.

Detta kunde inte de bibliska författarna ha klart för sig, inte desto mindre har Guds ande lett dem till att uttrycka dessa sanningar i kryptisk form tusentals år innan någon kunde veta exakt vad de betydde: Ur ljus universum! Ur ord liv!

Kristian sa...

Tja, generellt kan man ju säga att den ende som kan ha vetat hur det gick till, om Gud finss och skapade, det är förstås Gud själv. Så människorna kan bara veta om Gud på något sätt talade om det.

Frågan är om det alls hade varit möjligt att förklara det hela utan att tala om för människorna förr i tiden sådant som de annars inte skulle ha upptäckt på tusentals år.

Man kan ju mycket väl tänka sig att Gud låter människan ana det hela bit för bit när hon är redo för det, istället för på en gång.

Det står ju också att för Gud är tusen år som en dag och en dag som tusen år. (2 Pet 3:8 och Ps 90:4)
Men detta ska ju knappast tolkas som att det är exakt tusen år som motsvarar en dag, bara att vår tidsuppfattning inte är som Guds.

Kan tillägga att det hebréiska ordet yom som det är frågan om i 1 Mos, kan betyda både dag och en längre period. Problemet är dock att den exakta betydelsen brukar framgå av sammanhanget, och att det också talas om morgon och afton (”…och det blev afton, och det blev morgon, den sjätte dagen…”, vilket alltid brukar innebära att det är frågan om just det vi menar med dag. Betydelsen tycks vara klar, tills man funderar på påståendet att solen skapades först på den fjärde dagen! Om ”ljus som skiljer dagen från natten” (1 Mos 1:14) tillkom först på fjärde dagen, vad är det då för en gigantisk arbetslampa som blev till efter ”Varde ljus?” En annan stjärna, som inte finns kvar längre? Det kan ju inte vara solen i så fall. Sedan verkar det förstås konstigt att solen skapas dag fyra om jordens grönska skapats redan dag tre, men man skulle ju kunna tänka sig att Mose, som enligt traditionen ska ha skrivit ner historien, helt enkelt blandade ihop ordningsföljden lite.

I vilket fall, om det första ljuset är ett annat ljus än solen, och detta ljus är det som avgör om det blir afton eller morgon, ja då är det ju fullt möjligt att yom avser något helt annat än ett 24-timmarsdygn. Det är inte lätt att vara fundamentalist alla gånger!

Slutligen tycker jag inte att du bör utgå från att det är DNA som är grunden. Det är mycket sannolikt att det hela snarare började med RNA. Det mer stabila DNA blev mer gynnsamt när livet hade kommit en bit på väg, eftersom för stor mutationstakt då riskerade att bli ett problem.

Det finns fortfarande virus som lagrar sitt genmaterial som RNA, och det finns mellanformer (retrovirus såsom HIV) som använder både RNA och DNA i olika stadier av sina livscykler.

Virus är ju annars något som kreationisterna får lite svårt att förklara. Varför skulle Gud skapa virus? Men tänker man sig att livet utvecklades är det inget problem. Virus kan till och med ha spelat en betydelsefull roll i evolutionen, eftersom de och de proteiner de använder sig av kan ha flyttat omkring långa gensekvenser "av misstag" i värdens genom, och därmed kan ha orsakat större förändringar. Den troende kan till och med tänka sig att Gud skapade virus just därför: som ett verktyg för att fixa vissa större förändringar i genomet.

samuel sa...

Tack för svar. Jag tror inte att Gud skapade vare sig dna eller rna. Jag tror att han skapade förutsättningarna/naturkonstanterna för att ett kodsystem skulle bli grunden för liv. Det var bara en tidsfråga innan koderna skulle bli till på den unga jorden och ge upphov till allt liv.

Det jag finner så fascinerande är att om man läser Bibeln på dess egna villkor, som helhet, och låter Nya Testamentet förklara Gamla Testamentet, så finner man att Bibeln berättar om existensens mest grundläggande villkor tusentals år innan vetenskapen upptäcker samma villkor och därmed bekräftar Bibelns sanningshalt. Förklaringen till detta kan bara vara att det finns en allvetande och alltskapande Gud och att Bibeln är Guds ord. Där finns sanningen om existensen. Och om Guds kärlek till människan och hela skapelsen.