Hänt i politiken

Läste i Aftonblaskan idag att Folkpartiet i Malmö nu vill förbjuda elever att prata andra språk än svenska i klassrummet (förutom när det är språkundervisning då). Jag är ju med i partiet, men liksom många andra har jag ofta svårt att att känna igen mig nu för tiden. Det känns som att det mindre och mindre handlar om liberalism, och mer och mer om att vara högerborgerlig i största allmänhet. Var är den socialliberala idérörelse som jag intresserade mig för?

Ok, man kan uppmana elever att prata svenska för att de ska träna sig i det. Men att införa ett förbud? Och att den som inte följer detta kallas till samtal med rektorn? Ursäkta, men jag trodde det var så att vi liberaler hade ett engagemang för det här med yttrandefrihet. Att individen har en rätt att säga saker även om vi inte råkar gilla dem. Att överheten faktiskt inte ska tillåtas komma med regler som styr vad man får säga och hur, om det inte är absolut nödvändigt. Nähä, men strunt i det då.

Då ska vi se, vi är nu alltså för språkkrav, bokkanon, buggning och kameraövervakning...Jag har det! Vi installerar mikrofoner och övervakningskameror i alla invandrares lägenheter! Om de inte talar svenska hela tiden, eller om de inte läser böcker på svenska (och de måste ju stå med i vår kanon gudbevars), då sänker vi deras bidrag med 5% varje gång. Efter tio sänkningar får de inte bli medborgare. Jag tror jag ska ta och föreslå det här, "som ett medel mot segregationen". Det kommer ju att bli råmycket debatt, och det är ju det som är det viktigaste, inte att det stämmer med idologin, eller hur? Jag kommer att bli invald i partistyrelsen, helt klart.

Jag blir ofta sarkastisk när det är något jag inte gillar. Det kanske märks. Hoppas det, i varje fall.