Manligt och kvinnligt

Återigen ett försök att skärpa mig med bloggandet...

Igår var det en intressant temakväll om könsidentitet på SVT, och idag ett debattinlägg på DN Debatt om kristdemokraternas favoritprofessor Annica Dahlströms påståenden om manligt och kvinnligt. Läge att lufta lite egna åsikter.

Först bör sägas att den främsta kritiken som bör riktas mot Dahlström är att hon blandar vilt mellan fakta, forskningsresultat som pekar i en viss riktning (men för den skull inte är den slutgiltiga sanningen), och rena spekulationer. Det bör man endast göra om man är väldigt tydlig med vad som är vad, och särskilt då när man vänder sig till allmänheten. Dahlström verkar fullständigt ignorera sådana gränsdragningar, särskilt när diskussionen förs i media.

Det är ju ändå så att det finns en hel skala av hur säkra eller osäkra vi är på olika rön. Det var inte så länge sedan man trodde att det inte skedde någon nybildning av nervceller i den vuxna hjärnan, för att ta ett exempel.

Just den del av neuroforskningen som har att göra med skillnader mellan människor delar ju en problematik med den ekonomiska forskningen, nämligen att olika personliga värderingar lätt kommer att spela in. Forskare är psykologiska varelser precis som alla andra. Det är lätt att se det man vill se, leta där man tror sig hitta det man vill ha, och ignorera de rön som går en emot.

Man ska också komma ihåg att det går att mixtra rätt mycket med statistik. Hm, det blev inte signifikant om jag gjorde så där, jaha, då delar vi upp det så här och så kör vi den metoden istället. Titta, nu blev det signifikant, vad bra. Och det låter ju så självklart när man skriver att vi har korrigerat sina data för den ena eller andra snedvridande faktorn. Men hur bra funkar det i verkligheten? Och har man verkligen hittat allt som kan tänkas göra urvalet mindre representativt?

Jag är, som den doktorand i molekylär neurobiologi jag är, mycket oroad för att allmänheten ska få en missvisande bild av vad neurovetenskapen faktiskt har visat. Skulle osäkra rön dessutom användas som politiska slagträn skulle det vara än värre. Som jag ser det, riskerar linslusar som Dahlström att skada forskningens anseende.

När vi forskare påstår saker inför allmänheten, bör vi egentligen alltid tillfoga en disskussion om hur säkra vi egentligen kan vara på det vi påstår. Tyvärr är väl det inte riktigt vad kvällstidningarna är intresserade av att trycka. Nej, "Forskare slår larm" ska det vara, annars får det vara. Håhå jaja.

Mer om spekulerande. Visst ska man ha frihet att spekulera (om man gör klart att det är fråga om spekulation), men vissa krav måste ändå ställas, nämligen att det ska utgå från kända fakta och vara logiskt sammanhängande. Ett exempel på när detta inte uppfylls är nämnda Dahlströms rena nonsens som för ett tag sedan framfördes i Expressen, om att bisexualitet skulle vara en modenyck.

Det är ju faktiskt väl klarlagt att både bi- och homosexualitet förekommer i djurvärlden, bland andra flockdjur. Hur kan det då vara en modenyck som människan hittat på? Över huvud taget har ju många forskare under lång tid inte låtsats om att detta förekommer, eller på olika sätt försökt att bortförklara det. Det är väl i den traditionen Dahlström verkar...

Dessutom är det ju mycket enkelt att från ett evolutionärt perspektiv inse att bisexualitet kan vara en fördel. Man kan fortplanta sig lika väl som de heterosexuella. Men man kan också använda sex som ett socialt smörjmedel gentemot inte bara det motsatta könet, utan båda två. Faktum är att den sociala fördelen med stor sannolikhet är större när det gäller sex med ena könet, eftersom det är det egna könet man tävlar med när det etableras hierarkier. Sex kan vara ett effektivt medel att minska aggressioner, som annars skulle kunna leda till skador.

Vidare är sex med samma kön att föredra i en situation där det är ont om föda. Sex som leder till fortplantning riskerar att vara ett slöseri med resurser, om avkomman ändå inte överlever tillräckligt länge för att själva fortplanta sig. Med samkönat sex riskeras förstås ingen graviditet.

Jaha, men om nu bisexualitet är en fördel, hur kommer det sig då att alla vi heterosexuella finns kvar, och att vi utgör en så stor majoritet? Ja, då rör vi oss ut på osäkrare mark. Det kan förstås vara så att många är bisexuella utan att riktigt vara medvetna om det. Samhället och kulturen lär oss att det är rätt att vända sig till motsatta könet, och om det fungerar bra finns det ingen riktig anledning att utforska andra sidor av sig själv.

Det kan också vara så att det är en så stor fördel att vara aggressiv och dominant och vinna alla inbördes strider, att individerna med sådana egenskaper ändå kunde dominera dem som hade fördelen att de oftare kunde använda sig av sex som ett socialt verktyg. Men antagligen varierar det med situationen vilket som är den bästa fördelen. Även om det ofta är en större fördel att vara stor, aggressiv och dominant, är det ändå bättre att ha fördelen av bisexualitet, än att inte ha någon alls.

Skulle därmed bisexualitet kunna vara ett effektivt sätt för lite mindre och mer timida individer att klara sig igenom evolutionen? Det är möjligt. Men jag vill framhålla att det är spekulation. Det skulle dock vara fullt möjligt att testa om bisexuella generellt är mer sociala och mindre aggressiva.

Homosexuella då? Vore inte det ändå en evolutionär nackdel? Man skulle kunna spekulera i att många i den gruppen egentligen är bisexuella, men att de helt enkelt funnit det så mycket lättare att förstå sig på individer av det egna könet. Alternativt har haft dåliga erfarenheter. Sedan är det nog faktiskt så att samhället är mer accepterande mot den som ändå väljer sida. Människor vill kategorisera, stoppa i fack och tänka svartvitt. Det som uppfattas som lite mer flytande känns osäkert och skrämmande. Vi vill veta var vi har folk. Och vi vill veta var vi har oss själva. Det kan finnas ett tryck på den som är osäker på sina preferenser att bestämma sig och "sluta vela".

Men just detta är ju som sagt bara spekulationer från en heteromans sida, här behövs det forskning för att det ska bli något annat än gissningar. Ska jag ändå föra fram en spekulation till, så kan man ju tänka sig att det kan vara frågan om flera olika gener, eller om att ha gener i enkel eller dubbel uppsättning. Att ha en gen i dubbel uppsättning, eller en viss kombination av gener som var för sig ger evolutionära fördelar, kan vara orsaken till homosexualitet. Genen i enkel uppsättning kanske gör individen bisexuell, dubbel upplaga homosexuell. Det skulle kunna undersökas genom att se om homosexuellas föräldrar i större utsträckning har bisexuella tendenser. Men då måste man förstås komma ihåg att föräldrarna har påverkats av vetskapen om sina barns läggning. Hursomhelst, både ett negativt resultat (=inget samband) och ett positivt skulle vara intressant. Jag tycker att sådan forskning bör göras, även om det kanske vore kontroversiellt.

Den vise vet hur lite han vet.