Hyckleri vid köttgrytorna

Det börjar nu bli allt mer uppenbart att regeringen inte alls är så intresserad av att förändra utnämningspolitiken, som man gav sken av när man satt i opposition. Visst, högskolestyrelserna har faktiskt avpolitiserats till stor del, det sitter nu i snitt bara en politiker i varje styrelse. Men där blev det väl helt enkelt för uppenbart hur dumt det var, att en massa politiker ska sitta i styrelsen för organisationer som ska främja fri debatt och forskning. Dessutom fanns det nog inte så stora möjligheter att bedriva politik i dessa styrleser i alla fall, de stora och viktiga besluten tas ändå på utblidningsdepartementet, och den dagliga verksamheten styr rektor över.

Så nu blir ju denna förändring förstås ett fint alibi, när man senare ska förklara varför man inte gör några förändingar när det gäller andra poster, med mer makt och möjlighet att utöva inflytande.

Det är samma invänding som återkommer, från den här regeringen liksom från den förra: Om det blir offentligt vilka som söker så skulle många inte söka, eftersom de inte vill skylta inför sin nuvarande arbetsgivare. Detta eftersom ansökningshandlingarna blir offentliga enligt vår offentlighetsprincip.

Så nu säger regeringen "Ojojoj, denna fråga kan vi inte lösa, det var ju synd, vi ville ju verkligen förändra, men tyvärr..." Jo, verkligen. Det är klart att man kan lösa detta om man verkligen vill. Problemet är nog snarare att man egentligen inte vill, nu när man fått makten. Det fungerar i andra länder. I Norge har man en ordning där det upprättas en offentlig lista över de som söker motsvarande våra generaldirektörstjänster. Men där finns möjligheten att slippa stå med på denna lista.

Vi kan göra något liknande. Det har debatterats ett tag att anökningar till offentliga jobb ska kunna anonymiseras. Det borde inte vara svårt att skapa en ordning där den som vill kan få sina ansökningshandlingar anonymiserade. Det är redan så i dag att allmäna handlingar kan hållas hemliga om det krävs för att skydda enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Steget är alltså mycket mindre än vad man vill ge sken av. Det mesta av ansökningshandlingen ska alltså vara offentligt, men den sökande kan begära att personuppgifter och vissa meriter som avslöjar vem man är inte lämnas ut eller omformuleras i mer allmäna ordalag. Om personen får jobbet blir naturligtvis allt offentligt.

Se också wikipedia. Jag kan rekommendera Statskontorets rapport Det viktiga valet av verkschef, kanske inte låter så spännande med en rapport från Statskontoret, men den är tankeväckande, läs bland annat beskrivningen av hur det ser ut i andra länder. Läs också SACO:s rapport Chefstillsättning i staten.

Tyvärr är det nog så som Tommy Möller citerar i dagens DN: Where you stand depends on where you sit. Många politiker har tyvärr en stark önskan om att sitta med vid köttgrytorna, som överträffar viljan att leva upp till principer och ideal.

Jag avslutar med att klistra in en motion som jag lämnade in till Liberala Studenters riksårsmöte 2005 (jag minns inte säkert vad den här sammankomsten kallades, men hur som helst). Den avslogs eftersom den ansågs för lång och för kontroversiell. Särskilt detta att den ansågs för kontroversiell säger väl något om hur det egentligen står till med viljan att förändra rådande ordning... Tyvärr verkar det inte finnas något politiskt alternativ idag där det finns ett verkligt engagemang i frågan. Tragiskt.

----------

Utnämningspolitik eller vänskapskorruption?

När liberalismen en gång föddes var det en viktig del av budskapet att protestera mot godtycke i maktutövningen, den dåvarande adelns privilegierade ställning, och bristen på insyn och inflytande för vanliga medborgare. Mycket har hänt sedan dess, men på ett viktigt område lever godtycket och bristerna kvar, och något som kan liknas vid en ny adel har vuxit fram. Området är utnämningspolitiken, och den nya adeln består av regeringens partitrogna, vilka får sina förläningar i form av tjänster och styrelseposter som belöning för lojalitet snarare än på grund av att de haft de bästa meriterna.

Höga tjänster utlyses oftast inte offentligt, och allmänheten har ingen insyn i processen.
Som ett resultat kommer 91% av Sveriges generaldirektörer närmast från en befattning inom staten, och endast 3% kommer från näringslivet. Tittar man på de viktigaste myndigheterna har 64% av verkscheferna politisk bakgrund. Men det behöver inte vara så här. I exempelvis Storbritannien anses det uteslutet att utse en person med politisk bakgrund till statstjänsteman.
Mönstret går igen på våra högskolor. I kd:s rapport ”En Socialistisk Högskola” visades att av de styrelseledamöter som hade partipolitisk bakgrund var 68.3% vänster och 31.7% borgerliga. Många styrelser har en majoritet av politiker bland utsedda ledamöter. Se även
http://www.kristdemokraterna.se/upload/files/IFPUBDokument/12/32612.pdf

Högskolelagen 2 Kap 4§: Regeringen utser ordföranden i en högskolas styrelse. Rektor skall ingå i styrelsen. Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter.

Rektor utses sedan av regeringen efter förslag från styrelsen, och eftersom regeringen har utsett styrelsemajoriteten är det lätt att gissa vad som kan hända. I exempelvis Norge, Finland och Danmark är det i stället högskolan själv som utser majoriteten av styrelsen.

Vi behöver inte ha det så här! Jag yrkar därför att Liberala Studenter ska driva följande, och infoga i eventuellt åsiktsprogram:

· Att alla offentliga ämbeten ska vid tillsättning utlysas offentligt, och tjänsterna kunna sökas av alla.
· Att för alla ämbeten ska det på förhand finnas en kravspecifikation, och i efterhand en redovisning av i vilken grad den nyanställde uppfyller kraven.
· Att högre chefstjänster, exempelvis generaldirektörer och myndighetschefer, och styrelseordförande som utses av regeringen, ska höras av Riksdagen och också kunna fällas av en riksdagsmajoritet.
· Att det ska vid vite vara obligatoriskt för myndighetschefer, verkschefer, chefer i offentliga bolag och dito styrelsemedlemmar att redovisa på myndighetens hemsida om vederbörande har haft ett politiskt uppdrag, och för vilket parti.

Specifikt för högskolan bör också gälla:

· Att en majoritet av styrelseledamöterna ska utses av andra än regeringen.
· Att alla protokoll från styrelsemöten ska finnas tillgängliga på Internet. Att studenter genom namninsamling ska kunna väcka misstroendevotum mot rektor eller styrelseledamot. Omröstning kan sedan ske samtidigt med val av studeranderepresentanter.