Ett bättre system kan se ut så här

Idag presenteras socialförsäkringsutredningens avslutande rapport på DN Debatt. Det är helt klart så att dagens system inte är någon optimal lösning, och den kommer inte heller att bli det när man eventuellt gör medlemskap i en a-kassa obligatoriskt. I dagens system pressas alla yrkesgrupper in i samma system, där politiker har bestämt alla villkor. Det är inte förvånande att många fackförbund erbjuder, eller kommer att erbjuda, sina medlemmar ytterligare inkomstförsäkringar, för att bättre tillfredsställa medlemmarnas behov. Det är inte heller särskilt konstigt att många nu väljer att gå ut ur a-kassan. Den är oflexibel, dåligt anpassad och toppstyrd.

Det skulle vara bättre att ha ett tvådelat system: I botten har vi ett helt skattefinansierat grundbelopp. Ovanpå detta har vi ett helt avgiftsfinansierat försäkringssystem. Försäkringsdelen kan erbjudas av en mångfald av aktörer, fackförbund såväl som försäkringsbolag. Staten behöver egentligen inte alls lägga sig i hur reglerna i försäkringsdelen ska se ut, annat än att se till att olika grupper inte diskrimineras. Då kan exempelvis ett fackförbund själv forma ett system som bättre passar medlemmarna, som fungerar bättre för säsongsanställda eller deltidsarbetande, och så vidare.

Försäkringen finansieras genom ett avdrag på bruttolönen, och individen får själv välja till vilken försäkring inbetalningen ska gå. Man kan tänka sig att det ska vara obligatoriskt för alla att betala in en viss procent, men man kan också tänka sig att individen får välja själv mellan olika nivåer av försäkring. Tjänar man mycket mer än man behöver för att klara sig, kanske man vill ta risken att behöva klara sig på en lägre nivå. Har man barn och stora lån vill man kanske ha högre säkerhet. Men antagligen måste någon grad av inbetalning från alla vara obligatorisk för att det ska gå ihop. Idag har vi ju en avgift inbakad i arbetsgivaravgiften, men jag vill alltså ha en helt fristående avgift i stället.

Det ska förstås också vara möjligt att byta från en försäkring till en annan, lite som när man byter fondbolag för pensionen. Alla former av "medlemskap" i a-kassa kan avskaffas, de fyller faktiskt ingen vettig funktion! Det avgörande är i stället, precis som för vanliga försäkringar, om man har betalat in premien till försäkringen eller inte, med tillägget att man ska ha gjort det under en viss tid.

Men hur länge man ska ha betalat in, hur länge man ska få utbetalningar, hur höga utbetalningarna ska vara, om de ska trappas ner efter hand...det finns faktiskt ingen anledning för staten att bestämma det! Fackförbundet/försäkringsbolaget kan avgöra själva vad som är rimligt, och försäkringstagaren välja vem som erbjuder lämpligast villkor.

Alla får alltså grundbeloppet, och de som har arbetat och betalat in premier får försäkringsersättning ovanpå detta under en tid.

Ska det då finnas en bortre gräns för grundbeloppet, och ska man uppfylla något arbetsvillkor (som idag) för att få det? Frågan är faktiskt om det behövs. Alternativet för de flesta som har varit arbetslösa länge, eller aldrig har haft något jobb, är ju i de flesta fall socialbidrag.

Socialbidragsnormen för 2006 var 3420 kr/månad för en ensamstående, men på detta betalar man inte skatt och dessutom får man hyran betald. Grundbeloppet i dagens a-kassa är 320 kronor per vardag före skatt. På en månad med 21 vardagar alltså 6720 kr i månaden _före_ skatt. Efter att skatten och hyran är betald är det alltså inte direkt mycket kvar att leva på, till och med mindre än socialbidraget i många fall. Är man under 29 år eller har barn kan bostadsbidrag tillkomma. Som jämförelse är studiemedelet (bidrag+lån) 1814 kr/vecka, eller 7256 kr för fyra veckor, och detta betalar man ingen skatt på.

Man kan ju faktiskt fråga sig varför vänstern, som tjatade så mycket om sänkningen från 80%, aldrig tycktes engagera sig ett dugg för de som har dessa 320 kr/vardag före skatt? Om det är svårt att leva på 70%, pröva då att leva på det grundbeloppet.

Det är alltså väl motiverat att höja grundbeloppet, ett förslag skulle kunna vara 1% av prisbasbeloppet, vilket skulle innebära 403 kr/dag eller 8463 kr på 21 vardagar, före skatt. Efter grundavdrag får jag detta till att bli någonstans 6500-6600 kr i månaden efter skatt. Bostadsbidrag och barnbidrag bör utformas så att det täcker upp för den som har barn. Egentligen tycker jag att studiemedlet också borde höjas till denna nivå (8060 kr om man räknar på fyra veckor). Man betalar ju ingen skatt på det, men å andra sidan är största delen lån. Om bidragsdelen sätts till en tredjedel av totalbeloppet blir bidraget i kronor ungefär detsamma som idag. Bostadsbidraget däremot behöver bara delas ut till de som har barn.

Även med höjt grundbelopp är det alltså knappast värst mycket dyrare än att betala ut socialbidrag. Socialbidrag, eller försörjningsstöd som det ju så fint heter, bör i princip avskaffas och bara betalas ut till dem som verkligen har särskilda behov.

För det kommer ju fortfarande att behövas ett krav på att den som kan arbeta, ska arbeta. Vill man inte arbeta, så får man inget grundbelopp heller. Det är ingen medborgarlön vi talar om. Liksom idag ska man redovisa att man aktivt söker jobb.

Man kan också lägga märke till att det höjda grundbeloppet motsvarar ungefär en halv heltidslön på 17 000 före skatt. Det skulle kunna vara fullt möjligt att betrakta den som vill ha grundbeloppet som "halvtidsanställd" av den offentliga sektorn. Man skulle därmed kunna ställa krav på den som är arbetslös att utföra samhällsnyttigt arbete upp till fyra timmar per dag.

Det ska då handla om att utföra sådan service som den offentliga sektorn inte har råd att erbjuda idag. Många kanske kommer att tänka på sådant som att gå och plocka skräp, men det är inte främst sådant jag tänker på. Vi har hundratusentals gamla som sitter ensamma om dagarna, och hemtjänsten hinner bara hjälpa till med det nödvändigaste. Det vore ett stort lyft för deras livskvalitet om någon kunde komma hem till dem och bara prata, spela kort, gå ut och gå en sväng eller liknande några timmar. Vi har nytillkomna invandrare som inte hittar några svenska bekanta de kan träna sin svenska tillsammans med. Arbetslösa akademiker skulle kunna hjälpa skolbarn med läxorna efter skoltid. Klassrummen finns ju där, men det skulle kosta för mycket att ha anställda lärare som jobbade på sena eftermiddagar och kvällar.

Det går säkert att komma på många ytterligare idéer. Genom att ställa dessa krav på att man ska bidra om det behövs blir det mindre intressant att jobba svart. De som har inkomst från annat håll kommer att tacka nej till grundbeloppet.

Alltså, ett flexiblare och robustare system som ger bättre samhällsservice. Det är i sådana banor vi borde tänka istället för att lappa på det gamla systemet.