Skytte, de kryptokristnas banérförare

I ett tidigare inlägg kritiserade jag Alf Svensson och ett gäng konservativa politiker för ett inlägg om homosexuellas rätt att gifta sig. För mig var det uppenbart att deras verkliga skäl är religiösa, men att de inser att religiösa argument inte är så gångbara på DN debatt. Därför försökte de sig på en sekulär argumentation och misslyckades ganska grundligt.

Och det är väl så att den som försöker argumentera för sin sak med öppet religiösa argument ofta inte möts med något större intressa av andra än just de som själva är religiösa. För de icke-religiösa är dessa argument icke-argument. Så hur ska man då påverka de icke-religiösa? Man letar därför efter andra infallsvinklar, eller försöker att dölja det religiösa genom att uttrycka sig på ett annat sätt.

På SvD är det främst Göran Skytte som experimenterar med detta. Genom att klämma in det religiösa först på slutet, som denna artikel där han avslutar med "Och måtte Gud beskydda oss från fler skandaler. Amen." för att på så sätt underförstått göra klart att han tror att Gud står på regeringens sida och inte sossarnas. Han prisar missionärer i sekulära ordalag, gör klart vilken form av kristendom som är den rätta genom att attackera de "vänsterkristna" med politiska, men inte religiösa argument. Nå, nu finns det förstås också andra inlägg där han mer öppet redovisar sina religiösa föreställningar.

Men idag var det dags att experimentera igen, med en kolumn om ondska. Genom en rad exempel på hemskheter gör han klart att ondskan minsann finns, och att det är modigt av honom att säga så, eftersom det inte är politiskt korrekt.

Men egentligen är han förstås ganska feg. För vad han inte säger, är att "ondska" kan definieras på minst två olika sätt. På ett sekulärt sätt, ondska som en egenskap hos människor. På ett religiöst sätt, ondska som ett självständigt väsen. Det är ingen tvekan om att det är det senare han är ute efter och vill att vi ska tro på. "Ondskan är inte död. Ondskan lever. Och måste tas på allvar." "Vi är här nära Ondskans bultande hjärta."

Det räcker ju utmärkt med den första definitionen för att beskriva världens hemskheter, och det är den andra som är kontroversiell eftersom den bygger på religiösa föreställningar.

Skytte saknar dock den intellektuella hederligheten att peka på denna skillnad, trots att han förstås inser den. Han propagerar för en religiös uppfattning, utan att våga säga att det är just en sådan. Han nämner inte något religiöst över huvud taget.

Detta är manipulativt. Och det är fegt. Vill man propagera för religiösa föreställningar, då ska man också våga att vara fullständigt öppen med dem. Jag säger nu inte att religiösa föreställningar måste vara fel. Jag säger bara att man ska ha ryggrad att stå för dem om man har dem. Skyttes kryptokristna predikande under sekulär täckmantel saknar all sådan ryggrad.